Bakom en lång lugg kikar ett par vackra kolsvarta ögon fram. Ögonfransarna är långa och blicken är nyfiken, men ändå reserverad.
Ja, det är svårt att inte bli kär när man träffar alpackor.
Det var just den kärleken som Ulla och Pieter von Krusenstierna fick uppleva för femton år sedan.
‒Jag såg en annons om att en 4H-gård sålde alpackor. Då var det inte många i Sverige som hade alpackor och när jag såg bilden på dem blev jag kär direkt, berättar Ulla-Lena.
Ulla-Lena var på semester i Frankrike och det blev hennes man Pieter som fick hålla ställningarna hemma i Sverige när köpet av alpackorna skulle göras. Ulla-Lena minns väl när Pieter ringde och sa att han också hade blivit kär.
‒Först förstod jag ingenting och undrade vad han menade, sedan förstod jag att det var alpackorna han pratade om, säger Ulla-Lena och skrattar åt minnet.
Pieter hade precis hunnit före en annan intressent och alpackorna var nu deras. Sedan dess har Ulla-Lena och Pieter bedrivit avel av alpackor på sin gård ute på Selaön. I sin gårdsbutik säljer de också ull från alpackorna.
När Eskilstuna-Kuriren kommer på besök hos Krusius alpackor möts vi av en flock alpackor i olika färger som betar ute i hagen.
Ulla-Lena fäster grimmor på några av alpackorna så att vi kan promenera med dem.
Precis detta, en promenad med alpackor, går det att boka in sig på om man är intresserad av att träffa alpackorna på nära håll.
‒Vi brukar ha ett sällskap här i taget. Först matar vi alpackorna och sedan går vi på promenad. Då går vi tillsammans med alpackorna i ungefär en och en halv timme. Samtidigt så berättar jag allt jag vet om djuren, om deras ursprung i Sydamerika, om hur många det finns i Europa nu och om betäckning och födsel. Efter promenaden dricker vi kaffe, säger Ulla-Lena.
Även vi på Eskilstuna-Kuriren får testa att promenera en sväng med alpackorna. De promenerar i lugn takt och verkar gilla att hålla sig nära varandra.
Ulla-Lena berättar att alpackorna brukar ha en lugnande effekt på människor. Det kan tidningens reporter skriva under på, för efter en stressig morgon med försenade pendeltåg har en sur min på bara några minuter ersatts med ett stort leende och ett härligt lugn.
‒De trivs jättebra bland människor och kommer särskilt bra överens med barn. Samtidigt har de en slags aura runt sig och de har en mycket stor integritet. Tycker de att man går för fort fram när man kommer fram och hälsar så ryggar de undan, säger Ulla-Lena.
Även det får vi erfara. När jag ivrigt sträcker fram handen för att klappa alpackan som jag leder drar han missnöjt undan huvudet, och det blir till att bara promenera en stund till innan alpackan känner sig helt trygg med det nya sällskapet.
När jag efter en stund får komma lite närmare och klappa alpackan blir det snabbt väldigt gosigt. Pälsen är otroligt mjuk och så tjock att mina fingrar begravs i den.
När alpackorna väl har vant sig vid en människa så är de väldigt sällskapliga. När Ulla-Lena och Pieter är i närheten kommer alpackorna fram och nosar och är nyfikna på vad de gör.
‒De är mysiga och lugna. De är också väldigt tysta och harmoniska. De brukar kallas för "ängarnas delfiner" för de hummande läten som de gör, säger Ulla-Lena.
‒De är så trevliga att ha att göra med. De trivs också bra själva, på alla år vi har haft alpackorna har det till exempel aldrig varit någon av dem som har försökt rymma, säger Peter.
Alpackorna är också väldigt prydliga av sig. Hela flocken uträttar sina behov på en och samma plats ute i hagen. När de betar blir dessutom gräset mycket jämnt och fint.
En gång om året rakas alpackorna, vilket resulterar i väldigt mycket ull. Alpackornas päls skyddar dem från de extrema temperaturväxlingarna i Anderna, där det snabbt kan skifta mellan att var väldigt varmt och väldigt kallt. Det gör att exempelvis en tröja av alpackaull värmer gott samtidigt som den inte heller blir för varm.
Strumpor av alpackaull är en populär produkt som Ulla-Lena och Pieter säljer i sin gårdsbutik.
‒De är beroendeframkallande och jag använder själv mina alpackastrumpor hela tiden. De blir varken för varma eller för kalla. Vi har bland annat sålt sådana strumpor till tyskar som har varit på besök. Sedan hör de av sig och vill att vi ska skicka fler strumpor, säger Pieter.
Ulla-Lena och Pieter åker också på marknader tillsammans med alpackorna. Där får de ofta mycket uppmärksamhet, många vill hälsa på alpackorna och för en del är det också första gången de ser de ovanliga djuren.
På marknaden säljer de bland annat ull från alpackorna.
‒De vi träffar på marknaderna brukar vara väldigt trevliga. Alla blir så positiva när de ser alpackorna och hälsar på dem, säger Pieter.
Till slut är det dags att lämna Ulla-Lena, Pieter och alpackorna. Det är svårt att slita sig, för det är mycket riktigt ett lugn som vilar över alpackorna, ett lugn som man inte gärna lämnar.