Nuckan är kvinnlig - det finns ingen manlig motsvarighet i språket. I Svenska Akademiens ordbok förklaras ordet med äldre ogift, känslotorr, erotiskt kall och ibland direkt frånstötande kvinna. Nuckan är patriarkatets allra lägsta patrask, den ratade som ingen man vill ha, tronande högst upp på glasberget, skriver författaren Malin Lindroth i sin studie över nuckan som fenomen och identitet.
Men nu har hon bestämt sig för att ta tillbaka ordet. Hon vill göra nuckan till sin, sluta skämmas och bära sitt nuckskap med stolthet. Som en krona!
Visst finns det ensamstående, ogifta karlar, men ingen lika nedvärderande etikett att klistra på. För formuleringsprivilegiet har förstås alltid legat på männens planhalva.
Sitt eget nucklivs början daterar Malin Lindroth till lågstadiet. När hon ser tillbaka förutspådde hon redan som nioåring hur livet skulle te sig. Det var då hon gjorde det mest förbjudna och skrev sitt eget namn på röstsedeln till luciatåget. På svarta tavlan stod sedan ett ensamt streck vid hennes namn, några fler röster fick hon inte. Under tonåren fortsatte hon att känna sig ovald och utanför, en känsla som kulminerade när en elak kvinna slog henne i huvudet med att ingen någonsin skulle vilja dejta henne. Därtill var hon för ful och misslyckad.
Visst har det funnits män genom åren. Men ingen som velat satsa fullt ut på henne. Istället har hon fått ta för sig av smulorna från andras bord. Spelat tredjefiolen, ställt upp som storörad väninna. Lyssnat, förstått och läst tonvis med manusbuntar åt diverse kulturmän som hon nästan trott sig ha ett förhållande med. Men som, den ene efter den andre, efter ett tag stjärnögda kommit dragande med något bättre än henne.
Malin Lindroth definierar den moderna nuckan som en ofrivilligt partnerlös kvinna, en som aldrig dugt till för en långvarig relation eller ett äktenskap. För under pratet om självvalt singelliv och frimodiga ensamstående kvinnor vilar fortfarande, menar Malin Lindroth, den fossila föreställningen att en kvinna utan man inte är mycket mer än en halv människa.
Modigt skrivet om tankegods vi sällan lägger upp på bordet - men som fortfarande ligger och skvalpar strax under ytan trots 100 år av kvinnlig rösträtt.