Vad finns kvar till tröst när konserterna ställts in, teatern står still och simhallen stängt? Jo, maten. Och vinet. Och semlorna.
Med en grön knapp väl synlig kan du krama loss utan att riskera andras liv och lem, är tanken.
Som blyg och träig svensk tycker jag annars att det är pandemins enda fördel: Att man i rådande läge inte förväntas kasta sig om halsen på vilt främmande människor. Distans är påbjuden. För oss som inte är så bekväma med att tryckas upp mot, och in i, okända bröst är pandemin en välsignelse.
Strängnäsborna med knappen är dock lite besvikna för att ingen myndighet nappat på idéen. Varken Folkhälsomyndigheten eller regionen visar intresse för den lilla gröna.
Men varför snöa in på en knapp? Just nu finns många andra sätt att skilja agnarna från vetet.
Ett är att ta reda på om den man just är i färd att armbågshälsa på är någon form av chef, eller möjligen administratör, inom vården.
Enhetschef = med stor sannolikhet kramvänlig.
Om jag tolkat kaffesumpen rätt är en liten vårdchefsfamilj det säkraste man kan umgås med just nu.
Självklart är det vettigare att vaccinera en chef och dennes ätteläggar med överblivna doser än att låta de rara dropparna gå till spillo. Ingen blir immun av en petimäter-rättvisa som hellre häller restdosen i vasken än trycker till en enhetschef. Att vaska vaccin vore en dödssynd just nu.
Men ändå: När det bränner till är det tydligt att vi är oss själva närmast. Att blod är tjockare än vatten gäller även år 2021. För när vaccinampullerna är brutna ringer cheferna in släkten.
Pandemilivet sliter på vågen.
Efter att ha varit FN:s sändebud under Balkankriget konstaterade Carl Bildt: "Civilisationens fernissa är mycket tunnare än vi tror."
Vilket visar sig gång på gång just nu. För hur kan det annars komma sig att bara en tiondel av vaccindoserna gått till äldre på Malmös LSS-boenden - och resten till personal och chefer inom förvaltningen? "Mycket olyckligt", säger Region Skånes vaccinsamordnare. Men nu är det som det är. Personalen är vaccinerad. LSS:arna får vänta.
Ett annat sätt att hitta rätt i pandemin är att kolla in midjemåttet. Ju fler nya kilon - desto större sannolikhet att vi har med en ovaccinerad att göra.
För vad finns kvar till tröst när konserterna ställts in, teatern står still och simhallen stängt? Jo, maten. Och vinet. Och semlorna. Drog i mig två på raken häromkvällen, ovaccinerad som jag är. Alla 2019 års mödosamt bortcrawlade kilon är tillbaka på banan. För pandemin och fettepidemin går hand i hand.