Programkonceptet går ut på att årets ungkarlar Simon Lindström från Eskilstuna och Sebastian Martinsson från Södertälje ska hitta sina framtida livspartners bland ett 20-tal unga tjejer. Alla har de flugits ner till Grekland för att under en intensiv sommar sakta men säkert gallra ut deltagarna i olika "rosceremonier," där killarna varje vecka väljer bort en eller flera av tjejerna de är osäkra på. Tanken är att det vid säsongsavslutningen endast ska återstå två tjejer som förhoppningsvis ska bli killarnas själsfränder.
I takt med att veckorna rullat på har relationerna mellan deltagarna vuxit sig starkare och starkare, och varje farväl har blivit lite hårdare. Därför var det chockerande för både deltagare och tv-tittare när fyra nya tjejer anslöt sig till deltagarhuset under måndagens avsnitt – lika många som hittills fått lämna produktionen.
Gänget var, så att säga, tillbaka på ruta ett. Simon Lindström berättar att han knappt trodde sina ögon när de nya tjejerna presenterades av produktionen.
– Hakan slog i golvet. Man är så kluven inför nya deltagare: dels så är det hur kul som helst eftersom att varje extra tjej ger större möjlighet att hitta den rätta, och man blir väldigt smickrad av att de har åkt hela vägen till Grekland för att försöka lära känna en. Men när de kommer så pass kvickt och som en överraskning så blir man även väldigt ställd och chockad, säger han.
– Varje dag i Grekland gick ju ut på att försöka få ihop all planering. "Vem behöver jag träffa imorgon för att få klarhet var just vi två står? Hur ska jag göra för att ta reda på om jag har en framtid med just henne?" Tiden var otillräcklig som det var, och när det dök upp fyra nya så rörde det verkligen om. Man fick aldrig tid att samla tankarna.
Simon Lindström förklarar att processen av att spela in tv-serien var mycket mer intensiv än vad som ibland reflekteras när man tittar på den hemma i soffan. Ibland kom produktionen med tuffa bud och väldigt korta deadlines, och det var bara att rätta sig i ledet och göra det bästa av situationen.
– Jag har alltid varit inställd på att försöka så gott jag kan och ge alla tjejer den tid de förtjänar att lära känna dem, men upplägget är tyvärr sådant att man inte alltid kan göra exakt som man vill. Det är jättefrustrerande.
Nu har tv-serien hållit på i drygt en månad. Berätta, hur har din upplevelse varit på hemmaplan sedan första avsnittet sändes?
– Summa summarum har responsen varit helt fantastisk. Jag har fått så mycket värme från olika människor, dels de jag känt sedan barnsben men även från folk som kommit fram till mig på stan och givit de finaste komplimangerna som finns.
– Sen har det funnits en väldigt liten del som har varit negativ. Under en kort period i Grekland hade jag rent ut sagt en riktig skitvecka. Jag kände mig otillräcklig och osäker i många av mina relationer. Jag mådde dåligt och upplevde att jag uttryckte det till produktionen, men i TV vinklade de det så att det verkade som att jag bara var arg. Sedan gjorde "Dyngbaggegalan" världens parodi på det. Det var faktiskt jävligt tungt, men generellt så har responsen varit fantastisk och jag får försöka leva med att bli negativt vinklad ibland.