I förra veckans avsnitt anlände Staffan Hellstrand till hotellet Grå Gåsen lagom till lunchen. Då var artisterna Mapei, Peg Parnevik, Ellen Krauss, Pär Wiksten, Jonathan Johansson och Sanne Salomonsen på plats.
För tv-tittarna framstod nog Staffan Hellstrand som något spänd och nervös under mötet med sina kamrater i programmet.
– Ja det kanske jag var, skrattar Staffan Hellstrand.
– Jag hade inte den känslan själv, men jag var nog lite avvaktande. Jag är inte den mest utlevelsefulla privat. Jag kände väl in alla på något sätt. Jag är ju som jag är, det är inte så mycket säga om det.
– Senare i programmet lever jag ut fullt, det är en del ganska roliga scener på olika sätt, säger Staffan Hellstrand.
Ett skäl till att Staffan Hellstrand verkade lite spänd inledningsvis var kanske för att han redan under lunchen skulle göra sin första tolkning och var fokuserad på sitt framförande av Peg Parneviks "Goodbye boy" som i hans version heter "Försvinn" och handlar om näthat.
Under första middagen dag fick han själv vara med om hur Jonathan Johansson gjorde tolkade Hellstrands egen jättehit, "Lilla fågel blå".
Tv-publiken fick veta att texten inte handlar om döden, utan om hur en ungdomsvän till Staffan drabbades av psykisk ohälsa.
– Han mår bra nu, vi hörs, berättade Staffan Hellstrand i programmet.
I lördagens avsnitt var Staffan Hellstrand varm i kläderna socialt redan från start.
Han gjorde själv en tolkning av Wannadies-låten "Might be stars".
– Jag kopplar min tolkning till Nyköping, vilket jag också pratar om i programmet. Jag jämför Pär Wikstens uppväxt i Skellefteå med min i Nyköping, berättar han.
– "Might be stars" handlar om hur man är ung och vill brinna för någonting. Kanske inte bara att bli stjärna, utan vad man vill göra i en liten stad. I mitt fall var det musik.
I Staffan Hellstrands svenskspråkiga version har låten fått titeln "Stjärnor".
I det senaste programmet fick Staffan Hellstrand också ta emot en av sina egna låtar i ny tappning.
– Omar Rudberg gjorde en fantastisk tolkning av "Fanfar" som han har döpt om till "Höj ett glas". Den har en lite ny text och handlar om unga personer med psykisk ohälsa.
Staffan Hellstrand återkommer till hur bra sammanhållning det var i gruppen under inspelningen.
– Det var ett väldigt fint gäng och vi ses rätt mycket.