En av flera återföreningskonserter med orignalen. Denna bild från 1981.
Konsert
The Simon & Garfunkel Story
Culturum, Nyköping
I brist på bröd får man äta limpa. Det är konceptet varpå hyllningskonserten som genre vilar. "The Simon and Garfunkel story" är inget undantag.
Men limpa är inte fy skam. Killarna som just nu turnerar Sverige runt med Brooklyn-duons älskade låtar kan sina saker. Pålle är en hejare på gitarr och Arties röst är hög och ljus, precis som originalets. Det märks att de valts ut för sina förmågor, men också för att deras yttre påminner om förlagorna. Den ena lång och ljuslockig, den andra mörk och något kortare.
Det fanns en tid då jag utan vidare kunde ha huggit av min ena arm för att få gå på konsert med Simon and Garfunkel. Så blev det aldrig, men bästsäljaren ”Bridge over troubled water" förde med sig en del annat eftersom alla texter fanns med i skivkonvolutet. Med lexikonet i högsta hugg fick man koll på ord som "squander" och "mumble", lärde sig vad Frank Lloyd Wright betytt för den amerikanska stadsbilden samt drabbades av ett starkt sug efter att åka greyhound på New Jersey turnpike.
Väck mig mitt i natten och jag drar fortfarande utan att blinka ”Keep the customers satisfied" från "Gee" till "shoeshine". Det är annat det, än sådant man försökt lär sig senare i livet, typ franska verb och tyska deklinationer.
Nostalgi i kvadrat, alltså, i ett nästan fullsatt Culturum när kopiorna sjunger och berättar duons historia från de första spelningarna till sista albumet som toppade listorna i mer än två år. Flera av de tidiga, mindre kända låtarna lyfts fram, inte förrän i finalen kommer de verkliga hitsen.
I bakgrunden projiceras bilder från åren som var folkrockens mylla: den amerikanska medborgarrättsrörelsen, Martin Luther Kings tal i Washington, kärlekssommaren i San Francisco. Tidsblinkningar återfinns även i sångarnas klädbyten: från skjorta och slips till polotröja och jeans när hippie-eran tar över.
Det är både intressant och underhållande, trots väl skrälliga trummor som ibland skymmer skönsången. De flesta av oss går troligen ändå hem nöjda och nostalgiskt nynnande.
Simon and Garfunkel hyllades på Culturum i Nyköping på lördagkvällen.
Förvirringen uppstår när jag laddar upp pressbilderna. För där står några helt andra killar än de jag sett på scenen. En googling ger vid handen att det dräller av Pållar och Arties i denna produktion som turnerar världen runt år efter år. Alltid långa och ljusa eller mörka och korta. Men ändå olika.
Det finns tydligen många goda limpor därute.