Roman
Anna Axfors
En dag i öknen
Ellerströms förlag
Moderskap i olika former duggar tätt inom samtidslitteraturen och söker hela tiden nya uttryck. Den senaste i raden som sticker ut är filosofen Jonna Bornemarks bok "Jag är himmel och hav" från i våras. I Bornemarks bok blir graviditeten till en egen existentiell erfarenhet. Författaren Anna Axfors utgår i sin nya bok också hon från det existentiella – men avsäger sig allt rosenskimmer.
Precis som i debuten "Kärleksbrevet" (2016) kretsar Axfors nya roman kring relationen mor-barn. Men den här gången är rollerna omvända. Berättarjaget är likt Axfors en ung lovande poet och författare vars idé av moderskapet splittras när den omtalade bebisbubblan inte vill infinna sig: "När barnet föddes blev jag innerligt besviken. Jag hade hoppats på en mycket större lycka."
Lider berättaren måhända av en förlossningsdepression? Nej, enligt psykologen uppfyller bokens huvudperson inte kriterierna. Hon genomgår i stället en livskris. Ett tillstånd som berättaren finner bäst beskrivet med förra seklets populära begrepp "nervklenhet".
Axfors bok, skriven på enkel och stillsam poetisk prosa, är gles med halvtomma sidor, som för att spegla innehållet där mammarollen och hemmet är en öken för det litterära skapandet. "En dag i öknen" är förvisso något av den klagandes processbok, ofullständig och svävande i sitt sökande efter svaret på om det överhuvudtaget går att vara både mor och författare – men jo, det verkar ju gå alldeles utmärkt.