Drama/Komedi
Titel: Min far och jag
Visas pÄ: Bio
I rollerna: Ivan Savov, Ivan Barnev, Tanya Shahova
Regi: Kristina Grozeva, Petar Valchanov
Speltid: 87 min
Betyg: 4
Det Ă€r inte varje dag man ser en far-och-son-centrisk roadmovie frĂ„n Bulgarien, men man ska vara glad nĂ€r tillfĂ€lle ges. Handlingen tar avstamp pĂ„ begravningen av Ivanka. Sonen Pavel, en reklamfotograf i 40-Ă„rsĂ„ldern som dyker upp försent, gĂ„r motvilligt med pĂ„ att fota av sin mammas lik, efter att konstnĂ€rspappan Vasil har tjatat om att ha bilderna som minne. Det Ă€r en absurdistisk inledning som nĂ€stan för tankarna till "Twin Peaks". Ăven om dramat i "Min far och jag" Ă€r betydligt mer allvarligt finns hĂ€r en kontrasterande surrealistisk komik som kommer fram naturligt i en otroligt pĂ„frestande situation. Ă tminstone Ă€r den det för Pavel, som tvingas ut pĂ„ en lĂ„ng resa av sin Ă€nkeman till pappa, som har fĂ„tt höra talas om ett medium som han tror kan hjĂ€lpa honom att fĂ„ kontakt med sin frus döda ande.
Miljöerna Àr deppiga vÀgkrogar med brÄkig vibbar och flugpapper som hÀnger frÄn taket. PÄ vÀgen bestÀmmer sig Vasil Àven för att sova naken i skogen i nÀrheten av en kraschad meteorit som han pÄstÄr har kraften att hjÀlpa honom med hans andliga sökande. Pavel Àr stressad och irriterad över hela resan, och övervÀger att skriva in pappan pÄ ett hem. I telefonkontakt finns hans gravida fru som ber honom ta med kvittenmarmelad hem. Ett uppdrag som ocksÄ slÄr slint med ett drÄpligt sammantrÀffande.
"Min far och jag" Àr som en mer kallhamrad version av det klassiska udda-par-receptet dÀr en odynamisk duo gÄr igenom ett livsomvÀlvande Àventyr och i slutÀndan blir bÀsta vÀnner. Vasil och Pavels relation blir snarare alltmer skavande lÀngs vÀgen, och Pavel hamnar i alltmer komisk stress pÄ grund av farsgubben. Han försöker exempelvis anmÀla Vasil som försvunnen efter att han tillfÀlligt har sprungit bort, men poliserna Àr bara intresserade av sina skraplotter. Visserligen utvecklar sonen motvilligt vissa sympatier för sin stackars sorgsjuke fader. Men sÄ hÀnder nÄgonting galet, som att farsan plötsligt stjÀl en hÀst.
"Min far och jag" Àr dock fast grundad i allvaret i att hantera sorg och skÀmtar inte bort det. Snarare blir den ofrivilliga humorn en förlÀngning av sorgearbetet, och Àven om den kanske inte alltid Àr produktivt för rollpersonerna sÄ Àr den befriande för publiken.