Roman
Vigdis Hjorth
Om bara
Övers. Jens Hjälte
Natur & Kultur
Vid flera tillfällen känner Ida Heier att hon är lite för bra för Arnold Busk. Han har fel kläder och är lite gammal. Inte riktigt hennes typ helt enkelt. Ändå kan hon inte stå emot den enorma dragningskraften.
"Om bara" kom ut på norska redan 2001. Varför man har väntat i över 20 år med att översätta och ge ut den i Sverige är för mig obegripligt. Det är uppenbart att romanen nådde stora framgångar i Norge redan då. Jag hade velat uppleva det medieruset, ha fri tillgång till spekulationer kring vem Arnold är baserad på, som det blev när Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" 2013 kom ut i Sverige. Att delta i sådana spekulationer är förstås omoget och har inte så mycket med själva innehållet att göra, men är likväl underhållande. Tematiken hade inte heller varit svårsåld. Vem älskar inte att läsa om katastrofal kärlek?
"Om bara" är därtill en stark roman. Meningarna håller ett rasande tempo. Orden är det viktigaste som finns för Ida, och läsaren kan bara följa med medan hon faller djupare ned i besattheten och alkoholproblematiken, blir offer för Arnolds svartsjuka och stundtals försummar sina barn. Det är som att läsa en dagbok över en gammal kärlek. En som du upplevde för flera år sedan, och som du nu skäms över.
Hade Vigdis Hjorth fått sitt svenska genombrott tidigare ifall "Om bara" kommit ut här för säg tio år sedan? Det kan vi inte veta – men uppenbarligen tilltalar hon den svenska läsekretsen sedan hon 2018 slog igenom med romanen "Arv & miljö", trots att den handlar om någonting så till synes torrt som en arvstvist.
Vigdis Hjorth har en uppfriskande litteratursyn. "Kände jag verkligen så?" frågar hon sig i SVT:s "Morgonstudion" när hon intervjuas om "Om bara". Hon varken förnekar eller erkänner att innehållet är självupplevt – eftersom hon med stor självklarhet förklarar att erfarenheter omvandlas när de blir till litteratur. Vi behöver därför inte fastna i den utnötta diskussionen kring vad som är sant och inte.
Kanske kan hon distansera sig från innehållet i boken för att det har gått över 20 år sedan hon skrev den, men jag både hoppas och tror att det är hennes inställning till litteratur – ja, konst – i stort. Hur det än är med det saken så är "Om bara" ett välkommet tillskott i den svenska utgivningen av hennes böcker.