Bästa "Hunger games"-storyn sedan originalet

Action/Äventyr

Titel: The hunger games: The ballad of songbirds & snakes
Visas på: Bio
I rollerna: Rachel Zegler, Tom Blyth, Hunter Shafer
Regi: Francis Lawrence
Speltid: 150 min
Betyg: 2

Suzanne Collins ungdomsromaner började som tunna kopior av filmen "Battle royale" (2000). Ett mästerverk om en nära framtid där japanska högstadiebarn tvingas slåss till döden. I dag framstår det som en metafor för dagens ungas prekära villkor på arbetsmarknaden: vinn eller dö.

Filmserien baserad på "The hunger games"-böckerna pumpade upp den postapokalyptiska dystopin – med hungrande folk i "distrikten", vars barn kidnappas för underhålla en världsfrånvänd överklass i huvudstaden. Jennifer Lawrence som hjälten Katniss gjorde konceptet mer lättuggat.

"The ballad of songbirds & snakes" bygger också den på en roman av Collins och utspelar sig 64 år innan originalberättelsen. Publiken följer Coriolanus Snow (Tom Blyth) som en dag ska bli landet Panems förtryckande president. Han är en föräldralös student från en fin men fattig familj som får en chans till revansch när han blir mentor till en av de "tävlande": den vilda Lucy Gray Baird (Rachel Zegler). Hennes rollfigur är mindre komplex och hade varit bättre utan forcerade sångnummer.

Filmen fortsätter att utforska ondskan, och är den bästa "Hunger games"-storyn sedan originalet. Tyvärr saggar tempot i mitten då fula CGI-effekter dödar mycket dramatik. Den utdragna speltiden gör också att spänningen är svår att hitta tillbaka till, trots en välskriven tredje akt.