Drama/Biografi
Titel: Oppenheimer
Visas på: Bio
I rollerna: Cillian Murphy, Robert Downey Jr., Emily Blunt
Regi: Christopher Nolan
Speltid: 180 min
Betyg: 4
I slutet av 1940-talet cirkulerar i Sverige en broschyr med ett tal av den amerikanske forskaren och Nobelpristagaren Harold Urey där han varnar för kärnvapnets apokalyptiska krafter. Tiotusentals exemplar trycks upp i flera upplagor. På broschyrens framsida, under ett foto på en detonerad atombomb, står orden: "Jag är rädd". Andra världskriget må ha tagit slut, men efter att jublet tystnat fanns en fruktansvärd ångest kvar och en ekande fråga: Vad har vi gjort?
Harold Urey hade deltagit i Manhattanprojektet, vars projektledare var Robert Oppenheimer. En fysiker som regissören Christopher Nolan nu har gjort en mastodontfilm om baserad på den Pulitzerbelönade biografin "American Prometheus". Cillian Murphy är fantastisk som den enigmatiske forskaren som fick leva resten av sitt liv med epitetet "atombombens fader" och brottas med vad han har hjälpt till att skapa. Detta moraliska dilemma är också vad filmen ber oss att brottas med – samtidigt som det är ett försök att förstå vem Oppenheimer var.
Christopher Nolan är i sitt esse. Att han lyckas få en tre timmar lång och otroligt dialogtung film att vara så engagerande och inte minst spännande är rakt av imponerande. Men så levererar alla avdelningar sitt allra bästa; scenografin och de visuella effekterna som återskapar Trinity-testet, Jennifer Lames rappa klippning som ger oväntad fart på det oerhört pratiga narrativet, Hoyte van Hoytemas IMAX-foto och inte minst Ludwig Göranssons musik och den mastiga ljudmixen som får biostolen att vibrera under dig. Inte minst är det en otroligt välspelad film med en stjärntät ensemble. Speciellt Robert Downey Jr. gör en av sina bästa rollprestationer i karriären.
Över hela filmen hänger som en tung, ångestfylld matta följderna på vad Oppenheimer och de andra forskarna i Manhattanprojektet uppfinner; vår vetskap om att det sedan Hiroshima och Nagasaki har skett över 2 000 bekräftade detonationer av atombomber i våra hav, på vår jord och i vår atmosfär.
"Oppenheimer" är inte Christopher Nolans bästa film – men den är en drabbande upplevelse. Så fruktansvärda är tankarna som den brottas med att mörkret följer med dig långt efter att du har lämnat biosalongen.