”Herrejösses, vilken röst den här kvinnan har”
Konsert
Vem: Sophie Hanson
Vad: "Sophie Hanson - Hometown Premiere"
Var: Lokomotivet
Publik: Slutsålt
Betyg: 5 av 5
Wow.
Wow.
Wow.
Efter en framflyttad konsert fanns det oroligheter om hemmapremiären för Sophie Hanson skulle bli av.
I januari meddelande hon att hon har varit sjuk och haft problem med hörseln.
Men.
Sophie Hanson visar hela stan var countryskåpet ska stå.
Hon får mig att gråta, rysa och känna mig nydumpad och kär på samma gång.
Men vi kommer till det.
Att Eskilstunas countrydrottning har en rejäl pipa är ingen hemlighet.
Inte för mig heller.
Men varje gång jag hör henne sjunga live överraskas jag och tänker:
Herrejösses. Vilken röst den här kvinnan har.
På scenen står Sophie Hanson med familj och pojkvän bland halmbalar framför en publik full med cowboyhattar.
Det är country på riktigt.
Scenografin är otrolig och bakom den står Eskilstunatjejen Elin Öhlin.
Det osar Eskilstuna om hela kvällen och jag älskar det.
Innan en av hennes låtar håller hon ett tal till sin pojkvän och hur hennes kärlek till musik vaknade till liv igen när dem träffades.
Och någonstans här börjar jag gråta – första gången.
Kanske är jag bara blödig och skör men det är fint, livfullt och magiskt.
Konserten visar inte bara på en brutal musikalitet utan även på kärleken till musik och att tro på sig själv.
Samma sak händer innan låten "Brother". Återigen, jag kanske bara är blödig.
Men jag gråter, igen.
Och jag vet inte varför, tro mig, det kommer som en chock för mig med.
Jag får gåshud gång på gång på gång...
Det är också något med att allt det här händer på Lokomotivet i Eskilstuna.
Det är slutsålt och på scenen säger Sophie: "Bor det ens så här många i Eskilstuna".
Och tidningens utsända undrar exakt samma sak.
Det är sjukt mycket folk.
Sophie Hanson gjorde sin hemmapremiär framför ett slutsålt Lokomotivet.
Publiken jublar och vill bara ha mer – vilket dem får när Sophie går av och på scenen för extranummer.
Låt efter låt sitter klockrent, men det är inte rösten eller musiken som sätter pricken över i:et.
Sophie Hanson förmedlar en känsla om att våga drömma, våga leva och att ingenting ska stå i vägen för att komma dit man vill.
Jag kan inte förklara det men jag känner mig nydumpad och nykär på samma gång.
Ni vet när man har sett en film på bio och kommer ut från salongen med känslan av att man är pånyttfödd?
Den känslan har jag efter Sophie Hansons premiär i Eskilstuna under lördagen.
Jag är nykär.