Poet i jakt på en judisk identitet

Språket bildar en osynlig bro till det förflutna i debutanten Channa Riedels jakt på en judisk identitet.

Channa Riedel (född 1990) är musiker och skribent. "Karlsbad" är hennes debut som poet.

Channa Riedel (född 1990) är musiker och skribent. "Karlsbad" är hennes debut som poet.

Foto: Noomi Riedel

Recension2023-11-10 11:56
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Poesi

Channa Riedel
Karlsbad
Albert Bonniers förlag

I Tjeckien ligger staden Karlovy Vary, kallad så efter den tysk-romerske kejsaren Karl IV som lär ha funnit en källa på platsen. Likt många gränstrakter i det forna Österrike-Ungern är det en stad som har slitits mellan kulturer, imperier och språk. När regionen införlivades i Nazityskland 1938 och blev Sudetenland förvandlades Karlovy Vary till Karlsbad, och en stor del av befolkningen tvingades emigrera på grund av sin religion eller politiska hemvist – däribland den svenska poeten och musikern Channa Riedels farföräldrar.

Ur denna omständighet plockar Channa Riedel fram en släktberättelse med flykten till Sverige som centralt motiv. Genom att väva ihop dikter med prosastycken, arkivmaterial och intervjuer bildas ett kollage som löper över 150 år och skiftar i perspektiv mellan diktjag och släktingar. Bland de talande finns farmoderns mor som lämnar det ockuperade området, farmodern som kämpar för sin svenska läkarlicens och hennes make som försöker navigera det nya landets myndighetsapparat med bibehållen värdighet. Familjens ägodelar följer med och hamnar slutligen i diktjagets ägo, som en fysisk länk mellan nu och då.

Den litterära strävan efter att återknyta till ett judiskt arv delar Channa Riedel med flera svenska författare, inte minst Hanna Rajs. Riedel skriver med samma tvetydiga, ryckiga stil: hon växlar mellan interjektioner, talspråkliga fraser och ett djupare, mer fullödigt språk. Formuleringar som hur hon "gömmer stjärnan/ träder fram/ gömmer stjärnan/ träder fram" påminner om det ambivalenta i att återupprätta en identitet som samtidigt kan behöva döljas. Språket utgör en grundsten i ett sådant dubbelt minnesarbete:

De tror jag ber varje dag
Jag ber varje dag om att
bokstav för bokstav
bönen ska fogas samman igen

Att åberopa själsliga erfarenheter i ljuset av gamla dokument kräver språklig känslighet. Den känsligheten har Riedel, särskilt i (den svåra) balansen mellan det flödande och det strama. Hon väger varsamt sina berättelser mot varandra, försöker klarlägga det som är osäkert och osäkra det som är klarlagt. Det sker emellanåt med en självständig, klar gnista, som bildar en osynlig bro till det förflutna:

Tio dagar efter årets huvud, fisktryne på bordet
livets bok har öppnat sina pärmar
Varje år faller granatäpplekärnor över torra tungor
stövelläder spricker och dammet blandar sig med honung