Deckarpionjärer, sorg och klassisk nordic noir

Det är lite ironiskt att ett projekt som hade en ”tydlig kommunistisk agenda för att visa socialdemokratins svek mot arbetarklassen” kom att bli en av de mer långlivade kommersiella succéerna. Men Maj Sjöwall & Per Wahlöös skapelse kommissarie Beck är sig inte riktigt lik i den serie som går på tv. Även om Peter Haber gör ett gott jobb så är det nog inte riktigt så här de hade tänkt sig, väl. 

Johan Erlandsson har skrivit en biografi över Maj Sjöwall & Per Wahlöö i ”Boken om Beck och Sjöwall Wahlöö och tiden som for”. Det är god läsning för alla som är det minsta intresserade av parets ikoniska dekalog ”Roman om ett brott”, tio böcker från 1965 till 1975, från ”Roseanna” till ”Terroristerna”. Erlandsson fångar in dem fint, dessa outsiders som fann varandra privat och professionellt, liksom tiden de verkade i. Ett stormigt förhållande resulterade i en banbrytande bokserie som startade ”det svenska deckarundret” och fortfarande står sig fint för omläsning.

Släktforskning är ju populärt och kan leda till oväntade resultat. Det vidriga dubbelmordet i Linköping klarades upp med hjälp av dna från en släkting. För adopterade Gary L Stewart blev resultatet när han sökte sin pappa en smärre (nåja) chock. Hans far visade sig vara den ökände och aldrig dömde (för just morden) Zodiakmördaren som härjade i Kalifornien ungefär samtidigt som Mansonligan. I boken ”Det farligaste djuret av alla” skildrar han hur han gick till väga för att hitta spåren. Pappan fick han dock aldrig träffa, denne var redan död. Spännande och en bra skildring av tiden för dåden, hippie-eran i mitten av 60-talet.

Anna Jansson är en av våra mest framgångsrika spänningsförfattare. Hennes bokserie – med vidhängande tv-inkomster – om Maria Wern på Gotland har sålt mängder. I sin förra bok ”Dotter saknad” bytte hon huvudperson, till den sorgliga Kristoffer Bark som löste mordet på sin dotter. Den var ett lyft från de alltmer mallade Wern-böckerna och jag såg fram emot uppföljaren. Tyvärr känns ”Skuggan bakom dig” som lite tomgång, de mord som Bark sätts att lösa ganska klichéfyllda. Som bäst är Jansson när hon skildrar polisen Sara Bredows utmattningssyndrom. Kanske är det en annan typ av böcker hon borde ägna sig åt ett tag.

Lotta Luxenburg visar en starkare vitalitet i sin första pappersbok, ”Jagad”, välskriven och lättläst krimlitteratur. Tidigare har hennes berättelser gjort succé som enbart ljudböcker. Eftersom till exempel undertecknad inte gillar att höra böcker (möjligen på långresa i bil) välkomnar jag det. Och paret Nick Johansson och Klara Pil är ett välkommet tillskott till de fiktiva polisernas skara. Låt vara sedan att intrigen inte är så originell, giftmord på Gröna Lund, men det delar författaren med många andra.

Det behöver inte vara utstuderat brutalt eller blodigt för att bli spännande. Det visade Viktoria Höglund med ”Den som haver barnen kär” och det fortsätter hon med i gripande ”Den som lämnas ensam kvar”. Det är en på många vis tung läsning, med mycket sorg när huvudpersonen Malin Dahl, psykolog, leder en samtalsgrupp för anhöriga till obotliga cancerfall. Spåren efter några mord leder in mot gruppen och i takt med att hennes äktenskap rämnar och jobbsituationen blir allt värre får hon ta hand om även detta. Det är suggestivt engagerande och vill man få ur sig lite inkännande tårar är detta perfekt.

En hel del sorg är det också i Susanne Janssons ”Vintervatten”, uppföljare till debuten ”Offermossen”, drunknade barn är hemskt nog i sig. Författarens skildring av pappa Martins totala sorgekollaps är mycket gripande. Expolisfotografen Maya, som leder eftersökningarna hade jag gärna läst mer om. Nu blir det inte så, författaren gick tragiskt nog bort efter att ha skrivit denna bok.

Katarina Wennstam är en mycket habil författare. Hon ska ha all heder av sin agenda att skildra kvinnoförtrycket, inte minst det som döljer sig bakom lagparagrafer och förlegad domstolspraxis. Ibland blir det dock övertydligt och lite slirar det i ”Dockorna”. Men mordet på en framgångsrik kulturman är spännande och initierat skrivet, med intressanta karaktärer som vanligt. 

Christina Erikson gjorde en stark debut med ”Din vän Forsete” och uppföljaren ”Den trettonde lärjungen” håller samma klass. När en man höljd i blod stapplar in på en polisstation leder spåren långt bakåt, till stenhård fundamentalistisk kristendom. Klassisk nordic noir med klass.