Noveller
Johan Espersson
Djuriska
Natur & Kultur
Redan med debutromanen "Kungsbacka ultras" (2020) utmĂ€rkte sig Johan Espersson som en udda författarröst â nĂ„got som han nu har förfinat med novellsamlingen "Djuriska". Det Ă€r en innehĂ„llsligt spretig samling som skulle kunna sĂ€gas handla om mĂ€nniskans basala och möjligen djuriska behov, men jag skulle nog sĂ€ga att det Ă€r Esperssons egensinniga berĂ€ttarstil som hĂ„ller den samman.
Jag fastnar för berÀttelsen om mannen som, efter att han Àrvt sin mammas fantastiska hus, Àgnar dagarna Ät att fundera pÄ vad grannarna ska tÀnka om honom och som slutligen anvÀnder arvet till att köpa ut och meja ned vartenda hus till förmÄn för sly. Men den mest sÀregna berÀttelsen Àr ÀndÄ "Min Àlskade Àlg", som handlar om en kvinna som nÀstan lever mer i sina lockande, djuriska, nÀstintill Ängande drömmar, Àn under sin vakna tid. Imponeras gör jag ocksÄ av novellen "Fascisterna", i vilken rivaliserande killgÀng krigar om makt och hierarkier, och dÀr en önskan om att visa sig vÀrdig, inte minst inför vuxenvÀrlden, Àr ett bÀrande tema.
Alla noveller hÄller dock inte samma klass, men i de flesta finns en laddning i det osagda, i det som strÀcker sig bortom orden, och som gör det smÄtt omöjligt att inte fortsÀtta tÀnka pÄ dem. Ofta speglar Espersson sina figurer och deras psyke i naturen och vÀdret. à ngande skog. Mossbelupna klippor. Dis och grÄ skymning. Allt det dÀr som ropar vÀrlden och mÀnniskan tillbaka till hennes ursprung.