Poesi
Madeleine Gustafsson
En underlig plats: Dikter 1979–1993
Ellerströms förlag
Madeleine Gustafssons gärning som översättare och kritiker är väl känd (hon har till och med ett kritikerpris uppkallat efter sig). Men som poet förtjänar hon större rubriker än hon har beskänkts hittills.
De tre diktsamlingar som nu samlas under titeln "En underlig plats" rymmer lyrik från 1979 fram till 1993. Här finns natur, drömmar och litterära förståelser. Diktsamlingarna hade titlarna "Solida byggen", "Vattenväxter" och "Fång-lada". Ett klokt efterord av Nils-Aage Larsson avslutar samlingen.
Mest trivsam är utan tvivel "Vattenväxter" från 1983. Den är harmoniskt lugn, dess iakttagelser samsar tanke och natur i en väldigt vacker konkretion, ibland också koncentrerad, som i en haiku: "Den uppskrämda sparvflocken:/ en handfull löv, som virvlar/ tillbaka till trädet".
Här finns förundran över att tillvaron alls existerar, liksom förundran över hur kunskapen och svaren tätnar till en växande fråga. På så sätt blir världen ny fastän urgammal. Så fungerar verkligt bra dikt, så verkar egentlig dikt. Man tror sig veta vem man är, men så i spegeln plötsligt en främling.
Drömmarna hos Madeleine Gustafsson är de vackra avslutningsstyckena som söker sina inledningar. Drömmen är den poetiska metoden; att se någonting väsentligt i det icke-uppmärksammade eller missaktade. Hennes poesi är fri från språkmaterialistiska poser och tvivel. Hon står lika stadigt i sina uttryck som i sitt ifrågasättande av dess eventuella sanningar.