Scenshow
Vad: "Bögen är lös (i magen)"
Med: Edvin Törnblom
Regi och manus: Pål Ströbaek
Dansare: Daniel Koivunen
Var: Lokomotivet
Publik: Fullsatt
Betyg: 4 av 5
Wow.
Det är det ord som bäst beskriver känslorna efter en rejäl dos Edvin Törnblom i Eskilstuna.
Redan innan han kliver på scenen är stämningen inne i lokalen galet peppad.
Publiken består till större delen av kvinnor i åldrarna 18 till typ 35 (även om vi under showens gång lär oss att här även finns en och annan 60-talist) och jublet när Törnblom kliver på för tankarna till de gamla konsertklippen från Beatles eller Michael Jacksons legendariska turnéer.
I "Bögen är lös (i magen)" bjuder Edvin Törnblom in sin trogna publik till ett av sina innersta rum.
Bokstavligt talat.
Showen tar avstamp i hans gamla tonårsrum i Nacka utanför Stockholm, den plats där han som ung tonåring sakta insåg att han inte var som alla andra barn i klassen.
Därefter följer en galen resa genom Edvins liv. Showen innehåller så många skämt, kostymbyten, sång- och dansnummer och publikinteraktioner att inte en sekund blir tråkig.
Framför allt i det sistnämnda – samspelet med publiken – är Edvin galet bra. Jag skrattar rakt ut vid flera tillfällen åt hur gränslös och träffsäker han är.
"Bögen är lös (i magen)" är Edvins första egna soloshow i scenformat. Därför undrar man: hur kan han vara ett sådant proffs? Kroppsspråk, scennärvaro, själv- och fingertoppskänsla... Allting sitter.
Roligast är han i alla delar av materialet som bygger på... Vad ska vi säga... Sex och samlevnad.
Showen innehåller – för att uttrycka det milt – ganska mycket sexsnack. Men det är ett fantastiskt sådant. Edvin Törnblom får oss att gapskratta, rodna och äcklas i alla sina roliga skildringar av sex och kärlek.
Showen är heller inte fri från allvar. Tvärtom så är en ingrediens i varför allt material bara funkar att vi anar en stor sorg och ett svart mörker bakom den självsäkra person som står framför oss på scenen. Vi skrattar med Edvin, och vi skrattar åt alla de sjuka och tragiska element i samhället som gjort (och gör) att det ens går att skriva en scenshow om hur det är att växa upp som homosexuell tonåring.
Tack vare detta underliggande allvar känns showen balanserad, och när Edvin Törnblom kliver av efter knappt två timmar är jublet om möjligt ännu högre än innan.
Det tjuter i öronen. Lokomotivet kokar.
Edvin Törnbloms Eskilstunafans älskar honom.
Ikväll gör jag det också.