Noveller
Erik Andersson
Har du försökt stänga av och slå på igen
Norstedts
Erik Anderssons nya novellsamling är en bok som får den som bor i stan att vilja flytta ut på landet. Inte för att leva hållbart och rädda klimatet eller för att slippa förmyndarsamhället, utan för att få köra bil på grusvägar och skotta snö och titta ut genom köksfönstret och se en tomte smyga över gårdsplanen.
Livet på landet går sin gilla gång med surrealistiska och absurda avbrott. En stadsbo som blir med torp tror sig veta bättre än den som en gång byggde det. En familj som vill skaffa hund får en generös ny granne. En man finner vägen till Paradiset som visar sig vara ruinen efter ett torp varifrån människan spred sig över världen. Torpet är en återkommande huvudperson, den lilla stugan där många av oss har sitt ursprung.
Erik Andersson, mest känd för sina översättarbragder ("Sagan om ringen" och "Ulysses"), har med sin tunna novellsamling (160 sidor) blandat en svag men alldeles perfekt grogg, där virket är rund och mjuk realism och starkvaran är några droppar fantasi av prima kvalitet. Boken är en bagatell som knappast lär prisas eller sälja ens godkänt – men i stunden är den för läsaren en ren njutning och en meditation över livet.
Apropå grogg kan jag bara inte glömma novellen om mannen i sin stuga vid sjön som slår upp sin sista grogg och konstaterar att en enda sak gjorde han rätt här i livet: han köpte en stuga vid en sjö.
I all sin enkelhet årets bästa svenska novellsamling.