I antikens litteratur finns en term – arkhê kakôn – som ungefär betyder "början på det dåliga". Ofta är det som sedan följer ett stort krig. Enligt myten är trojanska krigets "arkê kakôn" det ögonblick då den trojanske prinsen Paris rymmer med den grekiska, redan gifta, drottningen Helena. Det påföljande kriget är också anledningen till att Odysseus tvingas ge sig iväg från sin ö Ithaka och lämna sonen Telemachos och hustrun Penelope. I 20 år blir han borta från familjen som till sist inte vet om han ens finns i livet längre.
I inledningen av Homeros epos "Odysséen" ger sig Telemachos av från Ithaka, där friarna ivrigt uppvaktar hans mor och vill ta faderns plats, för att söka efter sin försvunne far. Den amerikanske författaren Daniel Mendelsohn tar i sin bok "En odyssé – En far, en son och ett epos" Telemachos avfärd som utgångspunkt för att gestalta sitt eget sökande efter en pappa, även om denne aldrig har varit frånvarande rent fysiskt.
Berättaren i "En odyssé" heter alltså Daniel och är lärare i antikens litteratur. När han ska hålla en seminarieserie om "Odysséen" anmäler sig överraskande nog hans 81-årige far Jay för att delta. Kursen, där deltagarna får dryfta sina tankar om det klassiska eposet, fylls inte bara av skarpa litterära analyser – Daniel Mendelsohn visar sig vara en litteraturkritiker av rang – utan blir också en gestaltning av relationen mellan far och son. Pappa Jays kommentarer är ofta komiska och talande. Han ser inte Odysseus som någon riktig hjälte. En ledare för krigets trupper ska väl inte komma hem ensam utan sina män?
Till saken hör också att pappa Jay är gammal matematiker. X kan aldrig vara något annat än X. En hjälte får aldrig visa någon svaghet. Punkt. Under ytan anas en konflikt där Daniel ofta har uppfattat sin pappa som hård. Skymtar gör också den av vissa förfäktade åsikten att humaniora skulle vara en mjuk vetenskap medan matematiken tillhör den hårda varianten. Relationen mellan Daniel och Jay ska dock komma att förändras. Förståelsen mellan dem ökar allteftersom. Inte minst under den kryssning i Odysseus fotspår som de under tio dagar företar på Medelhavet, då fadern visar nya och sociala sidor som överraskar sonen.
Det finns några enstaka tillfällen då Daniel Mendelsohn, som är djupt bevandrad i antikens litteratur, blir lite väl introvert i sina analyser av de grekiska ordens historia. Men desto oftare, ja, nästan hela tiden, lyckas han med det imponerande konststycket att hålla nerv i sin berättelse med alla dess lärda utvikningar, exempel på cirkelkomposition och andra litterära grepp. Mycket beror förstås på skärpan i tolkningarna av "Odysséen", men även på den känsliga och kärleksfulla skildringen av relationen mellan Daniel och Jay.
Liksom Telemachos, då Odysseus väl återkommer till sitt älskade Ithaka, finner sin far åldrad och svag, kommer också Daniel att få se Jay – efter ett fall och en påföljande stroke – bli någon som bara till det yttre påminner om den far han en gång hade. Redan innan dess har pappan dock visat att också den starke ibland är svag, men att just detta också gör honom, om inte till en hjälte, så åtminstone till någon värd att älska.