Fartfyllt och känslostarkt om familjen Blåpanna

Starka familjeband och stora känslor bjuds när Teaterföreningen Sigurd sätter tänderna i ett historiskt drama om Esbjörn Blåpanna.

Maja Borgerot spelar den olycksaliga Nora med stor inlevelse. Här ses hon i en av många mäktiga scener i det historiska spelet.

Maja Borgerot spelar den olycksaliga Nora med stor inlevelse. Här ses hon i en av många mäktiga scener i det historiska spelet.

Foto: Catarina Nitz

Recension2020-07-11 17:13
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Familjen Blåpanna - en väpnares historia

Av: Inga Sanner

Manusbearbetning och regi: Åsa Larsson

Medverkande: Maja Borgerot, Malin-Evelina Lundström, Camilla Rosendrake, Madeleine Andersson, 
Nikolai Gertz, med flera.

Sörmlandsgården, Eskilstuna

Blåpanna var väpnare åt kung Magnus och levde och ägde flera gods i trakten kring Eskilstuna åren runt 1370-talet. Han gav ekonomiskt stöd till Magnus som gick i landsflykt till Norge när Albrekt av Mecklenburg erövrade den svenska kronan. Men Esbjörns affärer och fiendskap med Albrekt står inte i centrum i regissör Åsa Larssons tolkning. I stället är familjen i fokus.

undefined
Maja Borgerot och Camilla Rosendrake gör flera kvinnoroller i "Familjen Blåpanna - en väpnares historia".

Föreställningen byggs av scener som spänner över en lång tidsrymd och knyts ihop av en ramhistoria om en torparkvinna och hennes dotter som kommer till gården Ostra i Tumbo för 100 år sedan. Där får de uppleva händelser ur Esbjörn Blåpannas liv. 

Teaterföreningen Sigurd har inte sparat på krutet när det gäller kostymer och dramatiska effekter. Det är imponerande mycket action och storslagna scener.

Framför allt är det kvinnorna som tar plats. Modern, hustrun Katarina och dottern Nora, som går ett hemskt öde till mötes när hon blir förälskad. Maja Borgerot är stark som Nora och Malin-Evelina Lundström och Camilla Rosendrake gör fina insatser i sina roller. 

undefined
I spelet "Familjen Blåpanna - en väpnares historia" förekommer flera olika familjehögtider, som dop, bröllop och begravningar.

Lite humor glimtar fram då och då, men mest bjuder spelet på tragik till följd av våldet, hederskulturen, religiositeten och vidskepligheten som präglade livet i Sverige under medeltiden.