Flamsigt och pinsamt om kärlek och gudar

Marvels nya film om guden Thor är ett bottennapp späckat med reklam för bandet Guns N' Roses.

"Thor: Love and thunder" är den fjärde filmen om Marvels superhjälte Thor. Återigen är det Chris Hemsworth som spelar guden Thor.

"Thor: Love and thunder" är den fjärde filmen om Marvels superhjälte Thor. Återigen är det Chris Hemsworth som spelar guden Thor.

Foto: Jasin Boland/Marvel Studios

Recension2022-07-06 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Action/Äventyr

Titel: Thor: Love and Thunder

Visas på: Bio

I rollerna: Natalie Portman, Chris Hemsworth, Christian Bale

Regi: Taika Waititi

Speltid: 119 min

Betyg: 1

"Thor: Love and thunder" är Taika Waititis andra bidrag i filmserien om asaguden Thor i Marvels tappning. Waititis lekfulla känsla för satir och meta genomsyrar många av hans filmer ("What we do in the shadows", "Jojo Rabbit" med flera). Så är även fallet i "Thor: Love and thunder", men den här gången fallet det mesta platt. Filmen inleds med att Gorr (Christian Bale) påbörjar en mordvåg på alla som identifierar sig som gudar. Gorr blir extra närvarande för Thor (Chris Hemsworth) när han kidnappar ett gäng barn från Asgard. Thor måste leta rätt på ungarna och stoppa Gorr. Jakten på Gorr blir en actionpackad resa genom tid och rum där vi får bevittna hur Marvelfigurerna öppnar upp sina känsloliv samt hur mäktig kärleken kan vara.

Trots Waititis dokumenterade känsla för humor blir det aldrig riktigt roligt. Skämt efter skämt faller platt och filmens starka skådespelarensemble orkar inte leverera. Chris Hemsworth må ser bra ut, men jag har sett betongväggar mer kapabla till känslouttryck. Det är pinsamt och flamsigt om känslor och kärlek. Skämskudden får användas flitigt. Särskilt plågsamt är det när Russell Crowe dyker upp som Zeus.

"Thor: Love and thunder" är ett verk av och för Marvelfans. Detta är inte en film, utan en tidslinje där olika Marvelfigurer, gestaltade av välbekanta ansikten, gör det som vi förväntar oss av dem. Dessutom påtvingas filmen en mängd inslag av wokeism (uppvisad medvetenhet kring jämställd) som mer och mer har börjat prägla Hollywoods storfilmer. Det blir tråkigt när filmer ska tävla om hur woke de kan vara och hur tydligt de kan visa det för publiken. Att etsa dit etiketter på en dålig film gör den inte per automatik bättre.

Det verkar även som om filmens producenter har skrivit ett avtal med gubbarna i Guns N' Roses. Bandets mest kända låtar spelas under actionscenerna och ett av de kidnappade barnen tjatar om att få heta Axl. Men kopplingen mellan Guns N' Roses och Thor känns krystad. Led Zeppelins låt "Immigrant song", som användes i föregångaren "Thor: Ragnarök," var mer passande då texten har inslag av vikingar. Låten är dessutom rå och krigisk jämfört med Guns N' Roses välpolerade låtar som har valts till uppföljaren.