Friterade kycklingdumplings, 60:-
Krogrecension
Efter stunds osäkerhet i restaurangens foajé bemöts vi av en trevlig servitör som placerar oss i ett lugnt hörn vid fönstret. Eller lugnt och lugnt. Faktum är att det vid det här laget är tyst och stilla som i graven inne på Ming Palace, och ett tag känner vi oss riktigt vemodiga.
Kanske är kvalitén på maten inget vidare bra, trots att restaurangen funnits i fyra decennier?
Om detta är fallet finns endast ett sätt att ta reda på, tänker vi, och börjar ögna bland till synes hundratals rätter på de plastlaminerade sidorna i menyn.
Vi beställer in friterade kycklingdumplings (60:-), specialstekt ris med biff, kyckling och räkor (145:-), jätteräkor med vitlök och peppar (195:-), szechuananka (195:-), friterade revbensspjäll i sötsur sås (168:-) samt marinerad lax med tofu i ostronsås (195:-).
Och så fort maten anländer krossas våra fördomar om Ming Palace till mycket små spillror.
De förstnämnda är frasiga små knyten med en läcker fyllning av texturrik kyckling. Den tillbehörande sojasåsen med vitlök är så god att medlemmarna i Krogpatrullen börjar bråka om var den bör placeras på bordet, och tillsammans med en kall lager försätter den oss i en helt annan sinnesstämning än den nervösa ängslighet som vi försjönk i när vi klev in genom dörren.
Samtidigt har det börjat hända saker runtomkring oss i lokalen.
Borden som i början gapade tomma runtomkring oss har sakta men säkert börjat fyllas. En veckodag i Eskilstuna, med lågkonjunktur och annat elände runt hörnet dessutom!
Det ska snart visa sig att Eskilstunasällskapen vid borden bredvid (ett av dem verkar av allt att döma innehålla livs levande kineser – ett lika gott tecken på kvalité som en tom restaurang är ett dåligt) verkar veta mer om Ming Palace än vad Krogpatrullen gör. För när vi hugger in i resten av maten finner vi inga gemensamma nämnare med de tråkiga lådrätter vi så ofta serverats ur olika kinesiska gatukiosker.
Jätteräkor med vitlök och peppar, 195:-
Jätteräkorna med vitlök och peppar serveras på en bädd av perfekt wokad lök. De är små smakexplosioner som får alla i Krogpatrullen att smacka, himla med ögonen och ta djupa klunkar av sina öler. Om de är hållbart fiskade? Vem vet. Men är de goda och prisvärda? O ja.
De friterade revbensspjällen förkroppsligar det engelska, gastronomiska uttrycket som för oss i Krogpatrullen är förknippade med stor njutning: crispy gone soggy. Denna utomjordiskt ljuvliga konsistens som bara kan uppnås när någonting riktigt frasigt har dränkts i någonting riktigt sött. När man dessutom för gaffeln mot munnen och upptäcker att det bland alla små skatter av fläskkött döljer sig knyten av ananas, kuber av fräschör som gifter sig perfekt med det mustiga köttet så frågar man sig vad vi håller på med i de svenska köken, egentligen. Köttbullar med ketchup? Makaroner? Det är ju så här en maträtt ska smaka!
Friterade revbensspjäll i sötsur sås, 168:-
Den heta Szechuanankan är ett piggt alternativ till sin mycket blekare kycklingkusin, och det specialstekta riset är en fullt godkänd variant av den kanske mest klassiska av kinesiska maträtter.
Bäst är ändå laxen. Silkeslen gupppar den stilla intill små kuber av tofu i en ostronsås som påminner oss om hur mystiska och magiska smakerna från Orienten kan vara när de tillagats korrekt.
Om allt detta gjort oss proppmätta?
Ja. Såklart.
Men precis som vår mycket trevlige servitör håller med oss om (han skrattar när vi skamset ber om dessert) så vet ju alla att matmagen och dessertmagen är två olika saker. Och vilket bättre sätt att avsluta än med en portion friterad banan med glass (55:-)?
Nej, det är inte fine dining. Nej, det är inte nytänkande.
Men det är gott.
Friterad banan med glass, 55:-
Och på tal om det.
Ordet fusion är mycket trendigt i matkretsar. Att ta två eller flera matkulturer och få dem att smälta samman. Det blir sällan särskilt bra, men att kunna avrunda en strålande kinesisk middag med en slät kopp kaffe med mjölk känns både tryggt och skönt. Det är dessutom något vi nästan vågar lova att man inte skulle få uppleva i förslagsvis Szechuanprovinsen i östra Kina.
I tuffa ekonomiska tider och oro i världen är det ibland svårt att rättfärdiga ett restaurangbesök. Särskilt när man inte vet om maten kommer vara prisvärd, eller om man ens kommer bli mätt. Därför behövs restauranger som Ming Palace. Oaser dit man kan gå och bli ompysslad, äta vällagad och smakrik mat som inte krossar plånboken och i en trygg miljö glömma världens alla problem för en stund.