Söndagens start av Julita musikfestival blev till en lika makalös som kvillrande spännande sonatafton, då herrarna Ishihara, fiol, och Nakasako, piano, serverade sina tolkningar av sonater av Debussy, Ravel och Bartok.
Ravel berättar här med sina nattligt subtila klangdofter, sina intensiva melos och sina arkaiskt glasklara melodibågar.
Men här finns också ett lekfullt artisteri, suggestiva stegringar och briljant ämabla effekter, avbrutet av provokativa hammarslag! Hisnande virvelpassager och egensinniga blueskulörer ställer extrema krav.
Kvällens solister visade snabbt upp sin mästarstämpel!
Debussys drömska klangkryddor, utsökta fina harmonik, hänförande fina dynamikuppfinning och en bländande fyrverkerigriljering avlockade solisterna en rent formidabel tolkning.
Bartoks sonat, en snårigt dissonant musik med spel i extremt högt läge, med ostinat fortespel och pizzicati av brutalaste slag, omvandlat i musik - tillhör fiolspelets absolut mest krävande alster man sällan får höra.
Konsertsolisterna exekverade denna musik med en balans och suveränitet som slog knock out på publiken: Såväl herr violinisten som herr pianisten fullkomligt golvade Julitapubliken denna mästarafton!