Drama
Titel: Peter von Kant
Visas på: Bio
I rollerna: Denis Ménochet, Isabelle Adjani, Khalil Ben Gharbia
Regi: François Ozon
Speltid: 85 min
Betyg: 4
Peter von Kant (Denis Ménochet) är en stor regissör. Han sover mitt på dagen i vinröda lakan och på väggen har han ett gigantiskt porträtt av sin musa Sidonie (Isabelle Adjani). Trogna assistenten Karl (Stefan Crepon) passar upp på honom medan Peter själv vältrar sig i sin hjärtesorg, ringer mamma och dikterar brev. Han har precis blivit lämnad av sin älskare, men snart ska en ny kärlek göra entré.
Filmen är ett kammarspel som med imponerande fingertoppskänsla utforskar begär, makt och inte minst: den legendariske regissören Rainer Werner Fassbinder. Detta är nämligen inte bara en nyinspelning av kultfilmen "Petra von Kants bittra tårar" (1972). François Ozon är besatt av Fassbinder och såg i originalet om den narcissistiska kläddesignern Petra ett förklätt självporträtt. Han använder Fassbinders manus som en sätt att utforska regissörens psyke och skapar en sorts alternativ biopic.
Denis Ménochet glänser i rollen som desperat och självupptagen man i sönderfall. I rollen som hans mor finns 1970-talsstjärnan Hanna Schygulla, som på sin tid spelade Petras unga musa. I jämförelse med Fassbinders stiliserade distans, framstår Ozons hommage som varm och mjuk. Vi kommer närmare emotionellt, och i filmens humor finns kärleken till karaktärerna. Jag för min del njuter av denna uppsättning, vars barnsliga förtjusning och skaparglädje är smittsam.