Action/Äventyr
Titel: Guardians of the galaxy vol. 3
Visas på: Bio
I rollerna: Chris Pratt, Karen Gillan, Dave Bautista
Regi: James Gunn
Speltid: 149 min
Betyg: 2
Marvels färggranna hjältar, tillika galaxens glättiga försvarare, är tillbaka igen. Efter en inledning där gänget från de två tidigare "Guardians of the galaxy"-filmerna befinner sig rejält på dekis, är det den talande tvättbjörnen Rockets bakgrundshistoria som leder till nya äventyr – och en ny superskurk.
Den här gången är det en viss Högste Evolutionär, som i Chukwudi Iwujis maktgalna skepnad försöker skapa perfektion i en disharmonisk värld. Likt en intergalaktisk Doktor Moreau (från H.G. Wells klassiska roman) försöker han snabbspola sig igenom evolutionen med hjälp av experiment med muterade djur, som sedan ska befolka hans egenhändigt skapade planet. Vägen mot fulländning har ingen nåd, och alla misslyckade varelser måste utrotas till förmån för nya, förbättrade generationer.
Denna orättvisa får naturligtvis inte fortgå, och mot evolutionärens fascistoida strävan efter perfektion samlas en i högsta grad spretig grupp av superhjältar, bestående av vandrande träd, korkade muskelmän och annat löst anhang. Regissören och manusförfattaren James Gunn, som har gjort de båda tidigare filmerna i sviten, fick först sparken från uppföljaren till följd av ett antal högst olämpliga skämt kring pedofili och våldtäkt. Men efter en utflykt med "The suicide squad" (2021) för konkurrenten DC Comics är allt förlåtet, och han är nu trots allt tillbaka på Marvel för att fullborda sin trilogi.
James Gunn är skicklig på att skapa den avslappnade sitcom-stämning som utgör ett lika stort dragplåster som de många påkostade actionscenerna. De socialt trubbiga hjältarna smågnabbas ständigt i en uppsluppen anda som befinner sig på milsvitt avstånd från det tungsinne som på gott och ont har präglat de senare årens superhjältefilmer. Trots ett visst tematiskt allvar är "Guardians of the galax" glättig, färgsprakande och lättsam; i grund och botten en trivsam film om hur vänskap kan övertrumfa alla hinder.
Men någonstans i den astronomiska budgeten går James Gunn vilse, vilket gör att filmens andra halva urartar i slappt publikfrieri – utdragna actionsekvenser ackompanjeras av forcerad sentimentalitet. I slutändan blir det tråkigt med en heroisk historia där ingenting tycks stå på spel. Förutom galaxens öde då förstås.