Humor
Robert Gustafsson håller låda 2.0 – "Hur gör karl'n´?"
Av och med: Robert Gustafsson
Culturum, Nyköping
Nej, ni läste inte fel. Föreställningen "Robert Gustafsson håller låda 2.0" presenteras som "ett skrattretande föredrag", där skådespelaren och komikern beskriver hur han går till väga när han skapar sina rollfigurer. Vilket i sig är nästan lika roligt som att se hans olika karaktärer.
Showen inleds av just en sådan karaktär – Tore Etsén, kulturnämndens ordförande som ska hålla tal. Det är så klart genialiskt att låta en ängslig och politiskt korrekt kommunpolitiker med tourettes syndrom göra upp med det så kallade woke-samhället och säga allt som är "förbjudet". Det är fullsatt i Culturum och skrattvågorna rullar genom salongen. Snart övergår det i ett kollektivt och hejdlöst flabbande.
När Gustafsson kastat av sig Tores peruk och blivit sig själv igen, börjar han tala om att åldras och konstaterar att stora delar av publiken delar den erfarenheten.
Robert Gustafsson berättar om sin livslånga beundran och respekt för äldre personer och hur han alltid längtat efter att själv bli en vis och erfaren senior. Men nu, vid 58 års ålder, är han inte fullt lika övertygad om ålderdomens storhet. Medan han pratar gestaltar han hur kroppen förfaller. Igenkänningen hos många i publiken är hög, och vartefter förvandlas numret till rena rama farsen som slutar med att Robert Gustafsson förvandlas till 100-åringen Allan Svensson.
Frågan "Hur gör karl'n?" är befogad.
Robert Gustafsson går igenom steg för steg hur han arbetar fram sina gestalter. Kroppspråket, dialekten, rösten och själva språket. Vi får en obetalbar lektion i hur man spelar full (regel nummer ett – lev dig in i att du är full och spela nykter) och får tänka oss in i en rekrytering av en barnvakt via telefon. Vem skulle man lita mest på? En skåning eller en norrlänning?
Eller varför inte en göteborgare – snart dyker så klart Weiron från 1990-talsserie "Nilecity 105,6" upp med keps på huvudet och en hel del att säga om vår tid.
Men allra roligast är det dock när han lämnar de gubbiga gubbarna och alla vitsar och i stället härmar verkliga människor – som till exempel våra största kvinnliga artister Molly Sandén och Veronica Maggio. Då kan inte jag hålla mig längre, utan brister ut i veckans hjärtligaste asgarv.