Noveller
Georg Saunders
Befrielsedagen
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag
Den amerikanske författaren George Saunders skriver noveller som ingen annan. Ingen i hela världslitteraturen, vilken jag naturligtvis inte har läst till slutet, kan mäta sig med honom. Den litterära stil som han behärskar är ensartad, den är förbryllande, briljant, allvarsam – och väldigt rolig. Den novellsamling som nu finns tillgänglig gör läsaren viljelöst förtjust och djupt respektfull.
"Befrielsedagen" heter den längsta novellen som också har gett samlingen dess titel. Det är en helt säregen blandning av kuslig science fiction, indianbok för pojkar och ömsint kärlekshistoria. I en ruggig framtid existerar ett slags teatersällskap, skapat eller omprogrammerat, som kombinerar VR med AI till varelser som kallas sångare och som framkallar önskvärd värld med fantastisk uttrycksfullhet. Själva är de fjättrade hjärnor med tal, utsatta för straff. Deras paradnummer är slaget vid Little Big Horn. Ett frihetstema som gömmer ett annat frihetstema; varelsernas egen revolt mot sin ofrihet.
Som ni märker är det svårt att beskriva en novell som fascinerar från första ordet till sista. Det magiska tilltalet, språket som håller fast, som ser dig i ögonen och du vill ingenting hellre. Ja, det påminner om en förälskelse. Berättartekniken liknar ingen annan, den är smart och intelligent men har också patos och etik runt livets kärnvärden: att älska, att erfara rättvisa och att tillämpa förnuft utan förtryck. Förstår ni förtrollningen om jag säger att den där AI-VR-varelsen blir saklöst förälskad i ägarens hustru?
George Saunders skriver dock även mer konventionella berättelser. Samlingen rymmer nio noveller om människor som skaver mot sin tid och sina sammanhang. De är olyckliga men energiska, bisarra men ändå djupt meningsfulla eftersom de säger något till oss andra mer strömlinjeformade. Som den galna och kloka författaren i "De dristiga handlingarnas mamma" som inte kan undgå att göra litterära konstruktioner av allting, och då menar jag verkligen allting. Själva jordnötssmörsburken blir en allegorisk berättelse av stor dignitet. Det är fullständigt vansinnig och oerhört underhållande.
Jag bönfaller er att läsa George Saunders. Han är en av världens skickligaste författare och jag försäkrar er – hans ord älskar er läsning.