Tuva B. Larsen gör rollen som Fanny och Lindy Larsson spelar Zac.
Musikal
"Änglagård" baserad på Colin Nutleys film från 1992
Manus: Edward Af Sillén och Daniel Réhn
Regi: Edward Af Sillén
Musik och sångtexter: Fredrik Kempe
Medverkande: Helen Sjöholm, Tuva B Larsen, Lindy Larsson, Tommy Körberg, Gustav Levin, Fredrik Lycke, Martin Stokke Mathiesen, Sofia Pekkari, Per Svensson, med flera
Koreografi: Per-Magnus Andersson
Scenografi: Lars Östbergh
Oscarsteatern, Stockholm
Det var väl bara en tidsfråga innan någon skulle göra musikal av Colin Nutleys "Änglagård", tänker jag medan jag bänkar mig i den fullsatta salongen på Oscarsteaterns på söndagskvällen.
Berättelsen kretsar kring en lite by i Västergötland där alla känner alla och rollerna är cementerade En dag vänds allt upp och ner när den unga nattklubbsartisten Fanny (här spelad av Tuva B Larsen) och hennes vän, drag-artisten Zac (Lindy Larsen), flyttar in i ortens pampiga storgods Änglagård, som Fanny oväntat fått ärva av en morfar hon inte visste fanns.
Filmens vurm för landsbygden och temat främlingsrädsla är högaktuellt idag med epa-dunk på topplistorna och Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Dessutom har vi på senare år också fått en infekterad debatt runt drag-artister. Konflikten mellan landsbygd och storstad är troligen ännu mer central nu jämfört med det tidiga 1990-tal i vilket "Änglagård" utspelar sig".
Allt det där puttrar i bakgrunden när "Änglagård" blivit musikteater.
Men – det är definitivt ingen pretentiös föreställning som försöker skriva något på någons näsa. I stället är det en storslagen, gripande, påkostad och välspelad musikal, med allt man kan önska av genren i form av kostymer, scenografi, ensemblenummer och mäktiga sånginsatser.
Edward Af Sillén har regisserat och skrivit manus tillsammans med Daniel Réhn. De har förtjänstfullt stuvat om lite i handlingens kronologi, och skickligt använt karaktärerna bakgrundshistorier till att skapa anslående musikalnummer av vitt skilda karaktär. Publiken får både uppleva dekadent nattklubb, käcka gubbar med klar buskisvarning och bittra hemmafruar i en syjunta som skulle kunna vara hämtad ur ett gammalt avsnitt av "South Park". Det är roligt och sentimentalt på en gång.
Gustav Levin och Tommy Körberg gör succé som bröderna Ivar och Gottfrid.
Fredrik Kempe har skrivit musiken och sångtexterna. Han har levererat flera mäktiga anthems – alla huvudroller har egna teman och minst en egen storslagen sång. Men han har inte skytt varken klicheer eller grötrim, "gubbe" rimmas med "stubbe", och "gråt" med "förlåt". Här och där blir det farligt nära pekoral.
Tur då att den skickliga och samspelta ensemblen ger sångerna karaktär och nerv. Allra bäst är Tommy Körberg, som spelar den jovialiske gubben Gottfrid med strålande humör och klockrena sånginsatser och Helen Sjöholm. Hon gör rollen som Rut till musikalens verkliga huvudperson, i hennes gestaltning blir Rut till en människa man kan förstå och faktiskt sympatisera med. Och när hon sjunger känns det som om kvaliteten höjs flera pinnhål.
Tuva B Larsen har en tuff uppgift att spela Fanny, en karaktär som hela Sverige förknippar med Helena Bergström. Tuva B Larsen växer snart in rollen och gör den till sin, liksom hennes motspelare Lindy Larsson gör Zac (spelades i filmerna av Rikard Wolff) till föreställningen mest sympatiska person.
"Änglagård" i musikalformat lär bli höstens givna publiksuccé på Stockholms teaterscener. Efter premiären ville applåderna ta slut.