Noveller
Johanna Holmström
Handbok i klardrömmar
Albert Bonniers förlag
Den första berättelsen i finlandssvenska Johanna Holmströms nya novellsamling börjar med en ganska vardaglig skildring av en kvinna vars glädje över sina nya gardiner grumlas av oron för att hennes dominante make ska misstycka. Här finns det första stänket av oro, också mystik, som sedan för varje novell växer till obehag, ja, skräck, allteftersom tidsperspektivet sträcker sig allt längre mot framtiden.
Novellerna söker sig mot dystopi och det mörka inom människan, och utforskar vad våra nutida tankar och ideal skulle kunna leda till. Miljö, våld och galenskap präglar flera av dem. I centrum står inte sällan barn, ofta i rollen som offer, men någon gång också som förövare. Novellerna hakar ofta i varandra på oväntade sätt och läsningen bjuder på flera överraskningar när perspektiven skiftar. Trots sitt ganska dystra innehåll flyter Holmströms berättande lätt och smidigt, och hennes språk, naturlyriskt inspirerat, är så vackert. Som när hon skriver: "när huset har krupit ihop och lagt sig, när ljuset lagt sig bakom marken och träden [...] och kossorna står som svarta klossar på ängarna och sopar undan dagen med sina svansar."
"Handbok i klardrömmar" heter boken och visst slutar novellerna ofta såsom drömmar gör; abrupt, dramatiskt och hängande i luften. Författaren lämnar således gott om utrymme för läsarens egna tolkningar, vilket i och för sig är trevligt men också kan kännas en aning frustrerande.