Musik
Simone Moreno
Band: Anders von Hofsten, piano, Olle Linder, gitarr, Valter Kinbom, slagverk.
Skottvångs gruva, Gnesta.
Den brasilianska sångerskan Simone Moreno har gjort sig en hyfsad karriär på att sjunga svenska klassiker upphottade med samba- och reggaerytmer.
Denna soliga och varma eftermiddag ute i Åkersskogarna var inget undantag från det receptet. Men innan konserten drog igång påmindes publiken om coronasituationen. Alla var tvungna att ha ett blått armband som visade att de var en av de femtio välsignade som lyckats få en biljett. Alla fick så hålla upp handlederna för kontroll. Ingen musik spelades förrän alla hade armband. Några fick bakläxa.
Så går till det till i musikbranschen denna coronasommar.
Men bandet och Simone Moreno föreföll glada och lekfulla när de väl drog igång, som ystra musikanter utsläppta på grönbete.
Kent-låten "Sverige" inledde i en sordinerad reggaeversion och följdes av Cornelis Vreeswijks "Felicia" där Anders von Hofstens mjuka elpiano smekte fram musiken.
Av någon anledning passar Morenos sång utmärkt till dessa kanoniserade verk. Hon sjunger allt från Taube till Eva Dahlgren och Kaliffa. Vissa av låtarna låter förunderligt lika varandra och vissa landar lite platt. Som Taubes "Flickan i Havanna" och Orups fina "Från Djursholm till Danvikstull". Där vet man inte riktigt var gränsen mellan egensinnig tolkning och cover à la Finlandsbåt går. Det lyfter inte riktigt.
Bättre är Simone Moreno när hon sjunger på portugisiska. "Água" är en sådan låt som känns fräschare och svängigare än de gamla svenska godingarna vilka funkar utmärkt som alibi för att stå på svenska scener och förföra salongsberusade sommarturister.
"Água" följs av en samba från Sao Paolo och framåt nionde låten ytterligare en portugisisk samba som får upp ångan på några damer som börjar dansa i gröngräset. Folk diggar, rör på olika kroppsdelar, det går inte att vara still när Simone Moreno uppträder. Men inget sväng utan det där bandet.
Pianisten Anders von Hofsten ropar, gläfser och visslar när han inte klonkar på tangenterna och ibland tar han nästan mer plats än frontkvinnan vi är där för att kolla in.
Ett av konsertens gladaste ögonblick kommer mot slutet med en sprallig version av Peps Perssons roliga "Hyreskasern". Där peakar konserten som sig bör, två låtar från slutet.
Corona glömde man för en stund. Det var skönt så länge det varade.