Han lirar på soundtracket

Recension2014-03-31 05:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag växte upp var Janne Schaffer the shit. Den coolaste av alla. Den svenska gitarrguden numero uno. Jojje Wadenius (som också gästat våra trakter i helgen) får ursäkta.

Man kunde ofta se Janne Schaffer i tv sittande i någon orkester. Han stack ut och hade tyngd. Med sitt långa hår och sina karaktäristiska grimaser när han koncentrerade sig på svåra partier eller bjöd på snitsiga gitarrsolon, gjorde han att det inte längre kändes lika mossigt.

Vi som var barn och tonåringar på 1970-talet kände igen Janne Schaffers gitarrspel, och vi hörde det ofta på favvoskivorna med Ted Gärdestad, Abba och Björn Skifs, för att nämna några artister vars sound han bidrog till i olika inspelningsstudior.

Och sedan dess har han bara fortsatt att leverera och nu har han åldrats med stil. Det fick jag till min glädje uppleva i dryga två timmar i går kväll, när Janne Schaffer gav en konsert i Katrineholms kyrka. Då fick jag också klart för mig vem som lirar gitarr på soundtracket till mitt liv. Det är inte Mick Ronson eller Joppe Pihlgren eller Jack White. Nej, det är faktiskt Janne Schaffer.

Under konserten visade Janne Schaffer upp nya sidor för publiken. Låtarna, hans egna och låtar han medverkat på, varvades med anekdoter ur hans långa musikliv, och berättelsen om honom själv och hans väg in i musiken.

Ödmjukheten och ärligheten som genomsyrade hans snack gjorde att man kände sig som om man satt på en parkbänk med en svensk Forrest Gump, som bara pratar på om hur det var när han skrev musikhistoria i studior och replokaler tillsammans med stjärnor som Bob Marley, Björn Ulvaeus, Benny Andersson, Ted Gärdestad, Johnny Nash. Utan åthävor spelade han upp en demo av "Stir it up" som han spelade in i ett pannrum i en villa i Nockeby tillsammans med Bob Marley fyra år innan denne fick sitt stora genombrott. Om någon undrar så lät det otroligt bra, och ja, det var just den låten som sedermera kom att bli en världshit. Marley var i Sverige för att skriva låtar till Johnny Nash, som kommit hit för att spela in filmmusik och ett eget album, och som anlitade Janne Schaffer som studiogitarrist.

Läs mer om