Revy
Strängnäsrevyn 2020
Medverkande: Magnus Myllis, Anna-Lena Skoog Clazon, Roger Andersson, Brita Johansson, Cecilia Larsson och Lovisa Clazon.
Thomas Arena, Strängnäs.
Till en början ser allt ut precis som vanligt. Den minimala ensemblen, Roger Anderssons återkommande snuskskämt, läkarsketcherna, det skrala antalet lokala inslag, den påtagliga frånvaron av en levande orkester.
Men ändå har något förändrats i årets Strängnäsrevy. Antalet skådisar är nere på sex igen, dekoren är miserabelt enkel. Men revyn är trots det bättre i år. Skådespeleriet är tajtare, numren bättre helt enkelt. Mer allvar ger större tyngd och skapar fler kontraster.
Kanske är det valet av ny regissör och koreograf i proffset Sanna Ekman som gör att det känns fräschare.
Första akten, som annars kan upplevas som en lång tragglig räcka av korta buskisnummer, innehåller ovanligt många höjdpunkter. Redan sjätte numret "GTA", om en gubbgrupp som får prata ut om sina problem med att acceptera Greta Thunberg, är en riktig mitt-i-prick-uppvisning på samtida humor med svärta. Cecilia Larssons påföljande sångnummer "Värna livet" i samma anda är allt annat än trams, snarare ett inlägg i vår tids polariserade klimatdiskurs.
Nytt för i år är också att varje lokalt humorinslag flaggas på storbildsskärmen med buller och bång. Så att ingen missar det. Mycket kul.
Tidigare års satir av Ulf Kristersson och Moderaternas svassande för SD, där Magnus Myllis gör en lysande imitation av M-ledaren, skulle verkligen ha livat upp tillställningen igen. Årets show snuddar enbart vid detta.
Två utmärkta lokalnummer om Strängnäs egen mark- och betongbaron Janne Persson, "Perssonaffären" (ackompanjerad av Gudfadern-musiken) och shownumret "Vår stads monark", fångar dock essensen av vad en bra revy bör ägna sig åt. Det är snällsatir på hög nivå.
Revyns store ordvrängare är Roger Andersson och flera av hans nummer sticker ut i andra akten. Både "Vilken miss" och "Scott kommer" gnistrar av kreativt språksnickeri, alltid med en lagom folkligt snuskig skruv.
Satir och samtidskritik flyter ofta samman när det är som bäst. I dokusåpaparodin "Strängnäsfruar" skämtas det om influensers odrägliga vulgärindividualism och i allsångsnumret "Jöken" handlar det om bakbundna politiker som kohandlat bort sin handlingskraft i Januariöverenskommelsen.
Nummer som dessa gör årets revy till en helfestlig föreställning med både tyngd och svärta.