För en tid sedan klev en ung dam in pÄ ett av mina favoritfik, klÀdd i fÀrgsprakande trÀningstights och ett sportlinne som framhÀvde armar och axlar utan ett uns av överflödigt fett. Inget ovanligt med det, men dÄ hon slagit sig ned vid bordet, dÀr en kostymklÀdd kille vÀntade, förstod jag av deras samtal att de mötts pÄ en första dejt.
TrÀning har för mÄnga blivit mer Àn en aktivitet som handlar om att mÄ bra eller att klara av en fysisk prestation. Det handlar om att uttrycka sin identitet, att signalera en viss karaktÀr och livsstil, kanske rent av pÄ en dejt. I Jens Ljunggrens bok "Den svenska idrottens historia" framgÄr hur lÄng och turbulent vÀgen till dagens trÀningsfixerade samtid har varit.
Att försöka sammanfatta ett sĂ„ stort Ă€mne som svensk idrott pĂ„ knappa 250 sidor Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n enkelt. För att lyckas krĂ€vs vĂ€sentliga avgrĂ€nsningar â men inte sĂ„ mĂ„nga att berĂ€ttelsen blir svĂ„rbegriplig. Det fordras ocksĂ„ en vinkel som kĂ€nns givande och intressant. Jens Ljunggren lyckas med bĂ„dadera, framför allt nĂ€r det gĂ€ller avgrĂ€nsningen. BerĂ€ttelsen Ă€r överskĂ„dlig och underhĂ„llande. Vinkeln Ă€r att idrotten Ă€r politisk och att den i Sverige har spridits uppifrĂ„n och ned. Den har med andra ord drivits mer av politiska önskemĂ„l och syften Ă€n av frivillighet.
Hur började dĂ„ alltsamman? Medeltidens mĂ€nniskor Ă€gnade sig Ă„t vĂ„ldsamma spel under karnevaler och helgdagar vilket ledde till kritiska blickar frĂ„n makthavarna. I flera italienska stĂ€der bedrevs Battaglie deâ sassi, dĂ€r tvĂ„ lag kastade sten pĂ„ varandra. Det förekom ocksĂ„ Calcio, en vĂ„ldsam form av fotboll vilken sĂ„ smĂ„ningom spreds till England dĂ€r den utan större framgĂ„ng förbjöds redan Ă„r 1314. Kopplingen till vĂ„ld mĂ€rktes ocksĂ„ i tornerspel.
Redan 1300-talets humanister Ă„terupplivade dock antika ideal dĂ€r fysisk trĂ€ning ocksĂ„ syftade till harmonisk och andlig utveckling. I stĂ€llet för tĂ€vlandet â som dominerade i England â valde Kontinentaleuropa och Sverige pĂ„ 1700- och 1800-talet gymnastiken. PĂ„ flera hĂ„ll handlade den om en nationalistisk fostran som skulle reparera en nordisk manlighet som ansĂ„gs ha förklenats med impulser söderifrĂ„n.
à r 1813 fick Per Henrik Ling i uppdrag att förestÄ Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet. Han var emot allt tÀvlande och uppdraget var inte enbart att lÀra ut gymnastik. Tillsammans med en stab av lÀrare skulle han ocksÄ fÄ adepterna att danas moraliskt och andligt. Idrotten började nu sÀtta folket i blickfÄnget i stÀllet för eliterna, men avsikten var att kontrollera, bedöma och disciplinera.
Den skeptiska hĂ„llningen till tĂ€vlandet levde kvar lĂ€nge i Sverige â och finns i viss mĂ„n kvar Ă€n i dag. NĂ€r tĂ€vlingar i sporter som fotboll, boxning och friidrott Ă€ndĂ„ spreds under 1900-talet sĂ„ skedde det under statlig kontroll.
De politiska ambitionerna bakom det allt större ekonomiska stödet har med tiden snarare ökat Àn minskat. Idrotten förvÀntas verka för allt frÄn integration till jÀmstÀlldhet, man vill att den ska motverka mobbing sÄvÀl som diskriminering.
Kanske har kraven blivit för stora? Idrotten tycks ibland ses som en mirakelformel som ska kunna lösa problem som politikerna sjÀlva inte kan hantera. Att förhoppningarna Àr överdrivna framstÄr som troligt eftersom allt fler i dagens individualiserade samhÀlle hellre vÀljer gymmet Àn den fostrande idrottsföreningen.