Ett av kvällens roligaste inslag var när publiken fick möta Gustav Vasas tre fruar, Katarina av Sachsen-Lauenburg, Margareta Leijonhufvud och Katarina Stenbock i Josefin Johanssons, Lena Philipssons och Rickard Söderbergs gestaltningar.
Galakonsert
Gustav Vasa 500 år
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Alexander Hanson
Berättare: Fredrik Lindström
Artister: Lisa Nilsson, Lena Philipsson, Josefin Johansson, Rickard Söderberg och Solala
Gripsholms slott, Mariefred
Det har gått 500 sedan Gustav Vasa valdes till kung. Några år senare byggde Gustav Vasa Gripsholms slott i Mariefred, som kom att fungera som bostad för Gustav Vasa och hans familj.
Slottet är fortfarande i det svenska kungahusets ägo, och när vår nuvarande kung tog initiativet till att uppmärksamma Vasajubileet med en galakonsert, var Slottsholmen på Gripsholm ett klockrent val av plats.
Lika klockrent var valet av Fredrik Lindström som berättare och att Norrköpings symfoniorkester skulle stå för musiken. Lägg därtill ett knippe folkkära artister med tyngd – Lena Philipsson, Lisa Nilsson, Rickard Söderberg, Josefin Johansson och vokalgruppen Solala.
Vilken line up! Mina förväntningar var uppblåsta till max, särskilt när jag förstod att allt material som framfördes i stort sett skulle vara unikt och specialskrivet.
Och visst var det riktigt kul. Fredrik Lindström levererade en massa matnyttig och rolig kunskap om Gustav Vasa och arvet efter honom. Han inledde med att skämta om att aftonen skulle kunna beskrivas som att 3 000 historiefanatiker samlats på Gripsholm för att hylla en diktator. Han fick oss också att fundera över om Gustv Vasa själv ens skulle ha begripit att hyllningen gällde honom. Han hette ju inte ens Gustav Vasa, utan Gösta Eriksson.
Operasångaren Rickard Söderberg gestaltade Gustav Vasa själv.
Lindströms ambition tycks ha varit att knyta ihop de 500 åren och skapa en historisk båge till vår tid.
Kan det vara så att den svenska renässanskungens fixering vid ollonfläsk (närmast att jämföra med spanska delikatessen Pata negra, enligt Lindström) var ett förebud om dagens Livsmedelsverket?
Och vad hade hänt om Gustav Vasa aldrig funnits?
Kungaparet hade tilldelats lite mer ståndsmässiga stolar än resten av vip-gästerna. Övrig publik satt på svarta klappstolar.
Ja, en kvarts miljon människor hade inte heller funnits. Så många ättlingar till Gösta Eriksson lär det ska finnas. Däribland den förre premiärministern i Storbritannien – Boris Johnson, kung Carl XVI Gustaf, som alltså satt i publiken med sin drottning Silvia – och artisten och komikern Josefin Johansson.
Hon är på scenen i olika gestalter, men inte minst som sig själv, Gustav Vasa-ättling som kan kosta på sig att inta en lagom respektlös attityd gentemot såväl de historiska som nu levande kungligheterna.
Josefin Johansson och Solala sjöng fram en "turistbroschyr" över Mariefred och Gripsholms slott.
Hennes tajming och utstrålning blir kvällens stora behållning för undertecknad, i god konkurrens med Lisa Nilssons vackra tolkning av "Jag vet en dejlig Rosa" och Lena Philipssons gestaltning av Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud och roliga och svartsynta version av Niklas Strömstedts "Den morgonen".
Så varförhar jag invändningar? Jag och mina 3 000 medmänniskor i publiken fick ju en helt unik och lyxig kulturupplevelse i den vackraste inramning man kan tänka sig och en möjlighet att känna sammanhang och gemenskap i en hyllning till vårt fina land, Sverige.
Kanske är det kylan (temperaturen föll snabbt när solen hade gått ner), som efter hand får stämningen i publiken att dala något. Eller också är galor av det här slaget otidsenliga. För det jag ser på scenen och runt omkring mig speglar egentligen inte mitt Sverige av i dag, utan snarare det Sverige jag växte upp i, på 60-, 70-och 80-talen. Homogent vitt, elitistiskt, och konservativt.