Drama
Titel: Kalla mig Lucia
Visas på: Bio
I rollerna: Sofía Otero, Patricia López Araniz, Ane Gabarain
Regi: Estibaliz Urresola Solaguren
Speltid: 125 min
Betyg: 4
Lucía vågar inte berätta för sin familj att hon egentligen är Lucía. Alla envisas med att kalla henne Aitor. När hon och hennes familj reser till släkten i Baskien finner hon tröst hos sin gammelmoster och hennes bin, i en oas skyddad från människornas krångligheter.
Precis som en annan spansk stjärna, Carla Simón ("Summer 1993", "En persikolund i Katalonien"), utforskar den långfilmsdebuterande regissören Estibaliz Urresola Solaguren barns sinnliga universum med stor insiktsfullhet. Trots att åsikter cirkulerar är moralpaniken i Lucías släkt inte så stor som man hade kunnat vänta sig i ett spanskt, religiöst sammanhang. Alla karaktärer är sympatiskt tecknade i flera dimensioner. Men ett barn som Lucía har känselspröt åt alla håll. Utåt sett är hon samlad – men bördan av att inte vara sedd äter upp henne inifrån.
Att nioåriga Sofía Otero prisades på Berlins filmfestival för sin stora insats är därför inte förvånande. Även Patricia López Araniz rollprestation är värd att lyfta; hon övertygar som en hårt pressad, mycket empatisk bohemmamma som verkligen vill sitt barn väl. Men det är smärtsamt att se hur hennes välmenande frågor bara pressar Lucía ännu mer. Hur kommunicerar man att man genomgår en existentiell kris, när man bara är åtta år? De ordlösa binas försoning är en poetisk och filmisk triumf.