"Tootsie" handlar om Michael Dorsey (Robert Gustafsson), en medelålders skådespelare i New York. Han är visserligen mycket skicklig, men också bitter och pedantisk person som ständigt ifrågasätter regissörernas konstnärliga ambitioner och visioner, eller snarare brist på dem. Detta har gjort honom omöjlig i branschen och han får inga jobb.
När han ska hjälpa sin neurotiska före detta flickvän Sandy (Sussie Eriksson) inför en audition till en musikalroll, får han en idé. Han ska klä ut sig till kvinna och själv söka jobbet.
Michael uppfinner karaktären Dorothy Michaels och spelar henne så övertygande att han får rollen. Han upptäcker också att när Dorothy ställer krav på konstnärlig kvalitet blir hon inte ifrågasatt utan beundrad och respekterad som "en stark kvinna". Dorothy gör succé och styr upp den usla föreställningen som regiseras av en otroligt självupptagen, inkompetent och mansgrisig regissör (Ola Forssmed). Hon gör sig till bästa vän med uppsättningens stjärna, Julie, som Michael egentligen är kär i.
Kort sagt, Michael Dorsey använder Dorothy till att skapa sig sitt drömliv. Samtidigt har han själv blivit påverkad av att vara Dorothy och växer som människa. Han inser dock att allt han uppnått är byggt på lögner och brottas med hur han ska kunna berätta sanningen.
Det finns alltså en stark historia med flera olika lager här. Som dessutom är väldigt rolig och driver lite lagom snällt med allt från gubbsjuka och uppblåsta kulturmän, feminister och #metoo-rörelsen till själva musikalgenren.
Robert Gustafsson gör en fenomenal insats som Michael/Dorothy genom att hålla igen och låta de andra i ensemblen stå för den explicita humorn. Han är på scenen så gott som hela tiden, sjunger, dansar och genomför spektakulära förvandlingsnummer inför publikens ögon. När han vid ett par tillfällen släpper loss och är subtilt "Robert Gustafsson-rolig", kommer det som glada överraskningar.
En annan som får publiken att vika sig dubbel och applådera spontant är Ola Forssmed som med sin tajming och fenomenala kroppsspråk gör rollen som den narcissistiske regissören Ron.
Även Sussie Eriksson, som spelar Michaels hopplösa ex, är rolig, särskilt när hon sjunger sitt "theme": "Vet vad som kommer hända". Ibland blir det dock lite väl vitsigt, Sandys talade repliker är späckade med skämt.
Hjalmar Freij, som spelar den unga, naiva och självcentrerade dokusåpastjärnan Max, som fått en roll bara tack vare sin popularitet och sina väldefinierade magrutor, lyser starkt i föreställningen.
Det gör även Linda Olsson som gör rollen som Julie som får brottas med de motstridiga känslor som Dorothys intåg i hennes liv orsakar.
Det är inte en död sekund, kläd- och scenbyten, ensemblenummer och intima dialoger avlöser varandra i ett rasande tempo – allt är snyggt och påkostat och nästan lite utmattande.
Kanske måste "Tootsie" vara extra allt för att locka publiken till Oscarsteatern denna höst, när folk oroar sig över kriget i Ukraina och drar åt svångremmen i panik över inflationsbekämpning och kommande elräkningar.
Klart är i dock att den som ser föreställningen kommer att glömma världen utanför de timmar som Robert Gustafsson, Ola Forssmed, Linda Olsson och resten av den stora ensemblen kör sitt väloljade musikalmaskineri.