Musik
Quilty och Andy Irvine
Andy Irvine, mandolin, mandola, munspel, Dag Westling, gitarr, banjo, tin whistle, Gideon Andersson, bouzouki, mandolin, bodhran, Esbjörn Hazelius, fiol, gitarr, Staffan Lindfors, kontrabas. Sång: samtliga.
Scener:
Eskilstuna teater tisdag 14 mars
Nyköpings teater onsdag 15 mars
I 30 år har svenska Quilty botaniserat i den irländska folkmusikskatten och lirat sig fram till en plats som de främsta uttolkarna av den gröna öns toner här på vår sida av Nordsjön. När de nu ger sig ut på jubileumsturné, med premiär på Eskilstuna teater, är det tillsammans med Irlands hyllade folkmusikguru Andy Irvine, suverän på mandolin, men även på munspel och sång.
Musik kan förflytta sinnen genom tid och rum, särskilt om utövarna är så drillade på sina verktyg som Quilty med sällskap – och plötsligt är det inte en glåmig marskväll i Mellansverige. Snarare har vi hamnat på samma karga plats som kombattanterna i den säregna filmen "The Banshees of Insherin", just nu aktuell på bio. Landskapet är bedövande vackert, men levnadsvillkoren stenhårda.
Antagligen är det i sprickan däremellan den irländska folksjälen tvingats odla fram sin galghumoristiska inställning till tillvaron. Vad kan man göra annat än att skratta åt eländet, typ. Hur som helst avspeglar sig den råbarkade inställningen i många av sångerna.
Qulity ger oss några hintar om innehållet inför varje låt och det är en bra förutsättning för att man ska hänga med någorlunda i de drastiska, burleska och emellanåt nattsvart sorgliga svängarna.
Ta bara "Tipping it up to Nancy", där den ena maken går till apoteket och köper gift för att göra den andre blind. Alltmedan make nummer två hämnas genom att se till att ettan ljuter drunkningsdöden.
Eller varför inte den leda systern i "Two sisters" ? Hon som får sona mordet på sin lillasyster genom att kokas i – eh - bly...
Men här finns också massor av ackumulerat vemod: som i sången om Napoleon där änkan sörjer sin man som tvingats ut att dö i krig. Och i "A prince among men", sonens hyllningen till kolgruvearbetaren som slet livet ur sig i under jorden för att hans barn skulle få studera och slippa bryta kol.
Berättelserna ger en särskild dimension, men när Quilty och Andy Irvine kommer loss så rymmer tonerna lika mycket som texterna.
Magiskt är ett utnött ord – men det får ändå bli kvällens betyg. Även utan Guinness.