NĂ€r Johan Kling som liten sĂ„lde jultidningar fick han idĂ©n att överraska sin far. Han som alltid hade undvikit och förnekat honom trots att faderskapet bevisats i domstol. Initiativet skulle leda till en stor besvikelse. NĂ€r Kling en decemberdag pĂ„ 1970-talet ringer pĂ„ dörren till lĂ€genheten pĂ„ Ăstermalm i Stockholm Ă€r hans tanke att han ska presentera sig med sitt namn, och pĂ„ sĂ„ vis fĂ„ fadern som bor dĂ€r att förstĂ„ vem han Ă€r. Men den gĂ€nglige mannen lĂ„tsas inte kĂ€nna igen honom, tackar uttryckslöst nej och stĂ€nger dörren.
Det hĂ€r Ă€r bara en av alla de krĂ€nkningar som drabbade Johan Kling i barndomen. Avsaknaden av sammanhang och en fullstĂ€ndig identitet ska med tiden skapa ett inre tomrum. Det lĂ„nga pusslandet kring vem fadern och dĂ€rmed ocksĂ„ vem Kling sjĂ€lv Ă€r har nu blivit en sjĂ€lvbiografisk berĂ€ttelse. Titeln "Repris" syftar pĂ„ allt det som ska upprepas: lögnerna och sveken, faderns men ocksĂ„ moderns â och de plötsliga uppbrotten (vilka ocksĂ„ skymtar som teman i Klings film "Darling" och i nĂ„gra av hans andra romaner).
Vid ett tillfĂ€lle lĂ„ter modern Johan Kling utan förvarning flytta till sina kusiner dĂ€r han lika plötsligt efter tre mĂ„nader hĂ€mtas hem. En annan gĂ„ng ber hon honom frĂ„ga sin kompis om han kan fĂ„ bo dĂ€r under en vecka. NĂ€r kompisen tackar ja, vill hon trĂ€ffa familjen och blir förĂ€lskad i kompisens pappa. NĂ€r Kling och mamman flyttar in fryser kompisen och hans syster ut Kling. ĂndĂ„ gifter sig modern med mannen.
Johan Kling skriver med mod och uppriktighet, nyktert och analyserande, utan att beklaga sig â men ibland med en sjĂ€lvdistansering. Han talar om sitt unga jag i tredje person som "pojken". I vuxen Ă„lder slĂ„s han av en sjĂ€lvmedveten blixt; han har tĂ€nkt pĂ„ sin pappa varje vaken sekund hela sin barndom.
Det ska dröja lÀnge innan Johan Kling fÄr prata med sin far. Ett lÄngt researcharbete runt den person som annars kÀnns som en fantasifigur har föregÄtt mötet. Elva Är gammal hittade Kling en bok dÀr pappan beskrevs som en "överÄrig societetsplayboy", nÄgon som uppgavs ha spelat en roll i de svindlande affÀrerna i samband med Wennergren-imperiets upplösning. Modern har, i sina rapsodiska beskrivningar, annars presenterat fadern som "art director" och "affÀrsman". I gamla tidningar hon sparat finns han med som kandidat till "Sveriges bÀst klÀdda herrar" och olika attribut anspelar pÄ hans spektakulÀra Àgodelar: en Jaguar, en smÀcker segelbÄt, en galopphÀst som sÀgs hÀrstamma frÄn en av Churchills avelshingstar.
NÀr Johan Kling till sist möter fadern har denne blivit en gamling i nopprig kofta, drabbad av psykisk sjukdom och intagen pÄ ett hem. PÄ senare Är har han levt fattigt i en stinkande liten lÀgenhet. Först dÀr blir han verklig för Kling som upplever tillfredsstÀllelse över mötet. Han lyckas ocksÄ fÄ med sig ett hÄrstrÄ som med modern DNA-teknik slutgiltigt bevisar pappans biologiska faderskap.
BerÀttelsen slutar i bÄde dur och moll. Johan Kling Àr nöjd över att vara fÀrdig med sin far, samtidigt mÀrks en sorg över att ha levt utan det sammanhang som mÄnga andra tar för givet. Han tycks ocksÄ tvivla pÄ det egna konstnÀrskapet. Vilket fÄr mig att funderar över hur frÄnvarande eller svikande förÀldrar pÄverkar en mÀnniskas sjÀlvkÀnsla. För Kling har skapat konst som skulle fÄ mÄnga andra att bÀra huvudet högt.