När Johan Kling som liten sålde jultidningar fick han idén att överraska sin far. Han som alltid hade undvikit och förnekat honom trots att faderskapet bevisats i domstol. Initiativet skulle leda till en stor besvikelse. När Kling en decemberdag på 1970-talet ringer på dörren till lägenheten på Östermalm i Stockholm är hans tanke att han ska presentera sig med sitt namn, och på så vis få fadern som bor där att förstå vem han är. Men den gänglige mannen låtsas inte känna igen honom, tackar uttryckslöst nej och stänger dörren.
Det här är bara en av alla de kränkningar som drabbade Johan Kling i barndomen. Avsaknaden av sammanhang och en fullständig identitet ska med tiden skapa ett inre tomrum. Det långa pusslandet kring vem fadern och därmed också vem Kling själv är har nu blivit en självbiografisk berättelse. Titeln "Repris" syftar på allt det som ska upprepas: lögnerna och sveken, faderns men också moderns – och de plötsliga uppbrotten (vilka också skymtar som teman i Klings film "Darling" och i några av hans andra romaner).
Vid ett tillfälle låter modern Johan Kling utan förvarning flytta till sina kusiner där han lika plötsligt efter tre månader hämtas hem. En annan gång ber hon honom fråga sin kompis om han kan få bo där under en vecka. När kompisen tackar ja, vill hon träffa familjen och blir förälskad i kompisens pappa. När Kling och mamman flyttar in fryser kompisen och hans syster ut Kling. Ändå gifter sig modern med mannen.
Johan Kling skriver med mod och uppriktighet, nyktert och analyserande, utan att beklaga sig – men ibland med en självdistansering. Han talar om sitt unga jag i tredje person som "pojken". I vuxen ålder slås han av en självmedveten blixt; han har tänkt på sin pappa varje vaken sekund hela sin barndom.
Det ska dröja länge innan Johan Kling får prata med sin far. Ett långt researcharbete runt den person som annars känns som en fantasifigur har föregått mötet. Elva år gammal hittade Kling en bok där pappan beskrevs som en "överårig societetsplayboy", någon som uppgavs ha spelat en roll i de svindlande affärerna i samband med Wennergren-imperiets upplösning. Modern har, i sina rapsodiska beskrivningar, annars presenterat fadern som "art director" och "affärsman". I gamla tidningar hon sparat finns han med som kandidat till "Sveriges bäst klädda herrar" och olika attribut anspelar på hans spektakulära ägodelar: en Jaguar, en smäcker segelbåt, en galopphäst som sägs härstamma från en av Churchills avelshingstar.
När Johan Kling till sist möter fadern har denne blivit en gamling i nopprig kofta, drabbad av psykisk sjukdom och intagen på ett hem. På senare år har han levt fattigt i en stinkande liten lägenhet. Först där blir han verklig för Kling som upplever tillfredsställelse över mötet. Han lyckas också få med sig ett hårstrå som med modern DNA-teknik slutgiltigt bevisar pappans biologiska faderskap.
Berättelsen slutar i både dur och moll. Johan Kling är nöjd över att vara färdig med sin far, samtidigt märks en sorg över att ha levt utan det sammanhang som många andra tar för givet. Han tycks också tvivla på det egna konstnärskapet. Vilket får mig att funderar över hur frånvarande eller svikande föräldrar påverkar en människas självkänsla. För Kling har skapat konst som skulle få många andra att bära huvudet högt.