Skräck
Titel: Prey for the devil
Visas på: Bio
I rollerna: Jacqueline Byers, Colin Salmon, Christian Navarro
Regi: Daniel Stamm
Speltid: 93 min
Betyg: 2
"Även nunnor ser på porr", konstaterade påven Franciskus rätt nyligen under ett konvent i Vatikanen. Kanske det, men det de fortfarande inte gör, vilket skräckfilmen "Prey for the devil" till stor del handlar om, är att utbilda sig till proffsexorcister. Endast biskopar (män) eller specialinvigda präster (män) får utföra licensierad demonutdrivning. Vissa saker inom den katolska kyrkan har hängt med i samhällsutvecklingen, medan andra har gått i ärkekonservativt ide; exorcister erbjuder numera digitala tjänster men att kvinnor skulle tillåtas leda hela ritualen och inte endast bistå som "hjälpexorcister" är fortfarande helt otänkbart.
Men filmvärlden är inte lika strikt: 50 år efter att Max von Sydows fader Merrin blev tillkallad för att hjälpa den demonbesatta 12-åriga Regan i William Friedkins "Exorcisten" är det dags för ett slags halvhjärtad nunne-reboot på samma tema. I "Prey for the devil" har världen börjat drabbas av allt fler fall av demonisk besatthet. När en ny utbildning för exorcister öppnas i Boston söker sig den unga änglalika nunnan Ann (Jacqueline Byers) dit. Grunden till hennes kall avslöjas i tillbakablickar till barndomen, där moderns schizofreni förvandlade deras liv till ett helvete. Syster Anns personliga vendetta med djävulen gör att hon snabbt blir både professorns (Colin Salmon) ögonsten och det enda hoppet i dragkampen om flickan Natalies förirrade själ.
De kroppsliga specialeffekterna är överväldigande, men rädslan fördrivs av min irritation över den hafsiga berättarstrukturen och ett alltför ojämnt tempo. Skolbyggnaden – en kombination av Hogwarts och ett högteknologiskt sjukhus – är som gjord för spökjakt och gastkramande demonstrider. Men regissören Daniel Stamm förmår inte tillföra genren något som känns det minsta fräscht. En trött feministisk vinkel är allt som bjuds, och en besatthet av moderskap – inte ens en exorcistnunna undkommer stereotyperna.
Djävulens lakejer förblir mäktiga filmen igenom medan den geniförklarade syster Anns demonutdrivning utvecklas till samma nivå som högläsning ur en självhjälpsbok av Kay Pollak. Synd på en film som annars hade kunnat få en och annan nunna att slita sig från porren och bejaka sin längtan efter att krossa patriarkatet.