Kriminalvård för unga i vildmarken

Colombias tropiska regnskog döljer många ting – bäckar, raviner, husruiner och döda kroppar.

"Eden" skildrar en grupp dömda ungdomsbrottslingars säregna existensvillkor i regnskogen.

"Eden" skildrar en grupp dömda ungdomsbrottslingars säregna existensvillkor i regnskogen.

Foto: Smorgasbord Picture House

Recension2023-10-12 11:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Eden
Visas på: Bio
I rollerna: Jhojan Estiven Jimenez, Maicol Andrés Jimenez
Regi: Andrés Ramírez Pulido
Speltid: 86 min
Betyg: 3

I den ironiskt betitlade "Eden" förs en grupp dömda ungdomsbrottslingar till ett övergivet gods i djungeln för att renovera ägorna, städa den igenslammade swimmingpoolen och genomgå en form av experimentell terapi under ledning av en frustrerad fångvårdare. Mycket är höljt i dunkel i Andrés Ramírez Pulidos långfilmsdebut, men så intar handlingen också en sekundär plats i skildringen av denna isolerade grupps säregna existensvillkor.

Filmen delar såväl den colombianska djungelmiljön som delar av tematiken med Alejandro Landes "Monos", men är mer återhållsam i sin framtoning. Regnskogens ljudmatta av fågelsång och insektsläten vaggar in åskådaren i ett slags bedräglig dvala, medan soundtrackets oroväckande bastoner påminner om situationens underliggande obehag.

Det kan kännas tröttsamt att återigen serveras den maskulint kodade cocktail av formmässig distans och plötslig, våldsam chockverkan som präglar mycket av den Latinamerikanska film som i dag når svenska biografer. Paralleller kan exempelvis dras till den mexikanske regissören Michel Francos svartsynta filmer. Ändå lyckas "Eden" mitt i allt hotande elände finna en paradoxal meditativ kraft i sina långsamma zoomeffekter och trumpna ansiktsuttryck. Den överraskande slutbilden låter en rent av ana en positiv underton i denna annars lågmält becksvarta bild av våldets självuppfyllande cirkeldans.