Krogpatrullen
Mocca deli är en medelhavsinspirerad krog där folk kan fika, luncha, käka middag, ta en AW eller bara slappna av i den vardagsrumsliknande miljön.
På menyn finns allt från matiga sallader till nachos, toasts, wraps, pizzor samt ett stort utbud pastarätter. När Krogpatrullen anländer en tidig försommarkväll är det ännu lugnt i lokalen, och precis tillräckligt varmt för att äta på den stora uteplatsen.
Mocca delis meny har varken en klassisk trerättersstruktur eller en trendig smårättsinriktning. Istället lägger man krutet på generösa varmrätter. Beställer gör man i kassan, och maten hämtar man själv upp direkt från det öppna köket.
Ett par ord om detta öppna kök:
Det finns få saker som kan förstöra ett restaurangbesök redan innan det börjat som en känsla av orenlighet och bristande hygien. Därför är det en fröjd att göra en okulär besiktning av Mocca delis kök och känna att det liksom säger: "Välkommen att titta, vi har inget att dölja. Tvärtom!"
Ett gott tecken. Men vad ska man käka?
Vi väljer att (försöka) beställa från så många delar av menyn vi bara orkar. Vi prövar Moccas chèvresallad med rödbetor (129:-), carbonaran från pastamenyn (145:-), en nachotallrik med köttfärs (129:-) från "alltid på Mocca"-menyn, en pizza med räkor och chiliaioli samt månadens pasta med tomatsås och pancetta (125:-).
Vad dricker man till allt det här?
På Mocca finns det något för alla. Flera stilla och mousserande viner, cocktails, drinkkannor, kalla och varma drycker, cider och ett stort utbud öl. Men Krogpatrullen är på besök en vardag, så för oss blir det alkoholfri Mariestads (49:-) och Cola zero (30:-).
Innan vi kommer till hur maten smakar är det värt att nämna priset.
Att få en hygglig varmrätt för under tvåhundralappen är ett alltmer svårfunnet nöje i en krogvärld där råvaror och personalkostnader ständigt blir dyrare. Därför lägger Mocca deli redan innan maten serverats ribban på en intressant plats.
Trevlig och fräsch lokal: check.
Vänlig och duktig personal: check.
Stor uteservering i solen: check.
Bra priser: check.
Om maten nu smakar bra borde ju betyget kunna bli riktigt högt? Och titta, nu vibrerar det i "pucken" som signalerar att just vår beställning är färdiglagad. Vi glider upp till köket, hämtar maten och hugger in.
Moccas räkpizza är en stor flatbread-variant toppad med ruccola, saftiga räkor och en chiliaioli med milt sting. För att vara en restaurang som inte marknadsför sig som en pizzeria är vi imponerade av kvalitén på degen, som både är frasig och har tillräckligt med "styrka" för att bära upp alla härliga toppings.
Chèvresalladen har allt vi önskar av en matig varmrättssallad utan att för den skull nå några kulinariskt exceptionella höjder. Vi uppskattar den omsorgsfullt tillagade osten och den sjysta mängden valnötter. Vi önskar att det funnits mer av de goda rödbetorna, men är ändå tacksamma över att rätten som helhet inte bara är ett berg av isbergssallad.
Både månadens tortiglioni och den fasta pastamenyns linguine är perfekt tillagade, al dente-tuggiga pastarätter. Äntligen! Krogpatrullen har ledsnat på alla syltor som serverar överkokt pasta med sörjig konsistens. Bäst av dessa två finner vi månadens variant, vars söta tomatsås balanserar fint med det salta fläsket och de barnsliga mozzarellabollarna. Vi finner inget fel med carbonaran heller, men då tillhör vi inte de klassiskt skolade pastanördarna som tycker att grädde är en styggelse och att endast pastavatten, pecorino och äggula är tillåtet.
Kvällens enda besvikelse är nachotallriken.
Nej, den är inte äcklig.
Men den är på inget sätt annorlunda från hur vi själva hade slängt ihop den lite bakis en lördagskväll innan "Mello" – vilket står i stark kontrast till de övriga rätterna.
Efter allt detta är det svårt att finna rum i magen till dessert.
Men vi känner att vi måste.
Bakom disken i baren finns alla möjliga läckerheter. Vi frågar servitrisen vilken dessert hon tycker är bäst, och hon svarar att det nog är våfflorna. Men det blir för mycket, vi kommer behöva rullas ut härifrån, så vi delar istället på en hallonpaj med vaniljsås (49:-).
Enkelt, fräscht och gott. En Krogpatrullsmedlem tycker att vaniljskålen liknar ett översvämmande badkar. En annan tycker det ser så gott ut att hon helst skulle vilja dricka upp allt.
När vi lämnar Mocca deli har det blivit – precis som vanligt – fullt på uteserveringen. Och vi förstår varför. Det dröjer nog inte länge innan vi själva kommer på återbesök.