Musik
Kviga
Med : Nina Grigorjeva, flöjter, Erik Jacobsson, gitarr, Ida Hellsten, bas.
Sigridslunds café, Årdala
Och Kviga tar avstamp i jobbet med att locka hem korna. För vilket fä hugger inte på lite kulning? Kritter tycks minst lika trakterade av sång och rytmer som vi tvåbenta. För visst är det förunderligt hur människa och musik har följts åt i med- och motgångar sedan tidernas begynnelse. Folkmusikgruppen Kviga koncentrerar sig på musik vi tagit till för att göra arbetet mer uthärdligt. Inte bara på fäboden utan också i gruvan, längs med järnvägsbyggena, på stadsmuren, vid spinnrocken och i skogen.
Som studenter på Kungliga musikhögskolan har de dykt i arkiven efter arbetets sång och musik - nu mixar de klockrent musicerande på flöjter, gitarr, elbas och - tro´t eller ej - veganskt kohorn med folkbildariver. Och tar oss med på en fascinerade resa genom beprövade sätt att hantera stress, monotoni och den allmänna uttråkning som måsten har en tendens att generera.
I "Dra rena drag" är det sågen som måste löpa taktfast och med precision för att träden rätt ska fällas.
Att sjunga medan man sågade gjorde det också lättare att hålla modet uppe under det slitiga arbetet, berättar Kvigas medlemmar och fortsätter med rallarvisor och sånger från gruvan. Särskilt det sista var hårt och farligt. Barnarbete i trånga utrymmen och smala gångar var vanligt : "Den ene kör, den tredje drar den fjärde efter med piska."
Kvigas andra set börjar med brandklockor, ett av brandväktarnas redskap när de kretsade staden runt dygnet om för att hålla elden borta. Varje hel timme kraschade de nattsömnen med klinkande i klockan. Att sjunga höll dem själva vakna.
Stockholms första kvinnostrejk stod murarsnäckorna för. På 1800-talet dominerades den arbetskraft som langade murbruk på byggena av kvinnor. Ett tungt jobb för usel lön, men en förlamande strejk gav några extra ören. Förutom löneförhöjning resulterade strejkandet i en munter murarsmäckesång.
Att få se världen som sjöman hade sin lockelse. Baksidan - en svidande ensamhet. Båda finns beskrivna i otaliga sjömansvisor. Kviga lät dem representeras av koralen "Ack mitt skepp".
Innan vi gick hem gladare och klokare och mer upplivade än på länge fick vi också koll på att receptet på bästa vaggvisan i är detsamma överallt.
Nu funderar vi bara över hur de moderna arbetssångerna, hummade vid datorterminalen, låter.