Drama
Titel: De åtta bergen
Visas på: Bio
I rollerna: Elena Lietti, Alessandro Borghi, Luca Marinelli
Regi: Felix van Groeningen, Charlotte Vandermeersch
Speltid: 147 min
Betyg: 2
Affischen till "De åtta bergen" skapar homoerotiska förväntningar som dessvärre aldrig infrias. Två skäggiga och sexigt lortiga män står och hamrar på ett rustikt trätak framför ett naturskönt bergslandskap. Relationen mellan barndomsvännerna Bruno och Pietro är strikt platonsk – de behåller till och med kalsongerna på när de badar i en avlägsen bergssjön. Pojkarna växte upp tillsammans på den italienska landsbygden, men Pietro hamnade i storstaden medan Bruno blev kvar. Filmen kretsar kring deras återförening som vuxna, och hur de två slutna männen plötsligt tvingas hantera stora känslor.
Begreppet "bromance" (broderlig romans) brukar användas för filmer där vuxna män gör saker tillsammans. I "De åtta bergen" når genren parodiska höjdrekord. Instagramdrömmen om att restaurera ett fallfärdigt ruckel på landsbygden kombineras här med "Into the wild"-aktig wanderlust. Filmen hämtar hela tiden energi i kulturkrocken skäggig hipster möter skäggig lantis, men den socioekonomiska konfliktytan däremellan begränsar sig till en enda scen.
Filmtekniskt är "De åtta bergen" både ambitiös och kompetent. Den innehåller som sig bör många slående landskapsbilder, vilka också är dess största behållning. Problemet är att världsbygget aldrig blir mer komplext än rese- och vildmarksbloggarnas ytliga naturlyrik. En mättnadskänsla infinner sig snabbt. Dessutom översköljs filmen av Discover weekly-favoriten David Norgrens rakvattendoftande musik. Filmens protagonister pratar med glittrande ögon om inre och yttre bergsbestigande: huruvida man bör uppsöka världens bergstoppar – eller stanna hemma och bestiga sin egen.
Utöver bergets falliska symbolvärde finns därmed gott om utrymme för introspektion. Men trots en tilltagen speltid på över två timmar bara snuddar man vid sådant tankegods. Under ytan ruvar ständigt löftet om en bättre film, vilket det akademiska bildformatet 4:3 skvallrar om. Men trots högtravande ambitioner blir "De åtta bergen" i slutändan en mineralfattig upplevelse. Portugisiska "Gabriel and the mountain" (2017) och Kelly Reichardts mumblecore-klassiker "Old joy" (2006) är två andra filmer som bättre behandlar manlig erövringsdrift och homosocial vänskap.