Kungen tiger om skandalerna i nyfiket porträtt

Karin af Klintberg måste rädda sin film om vår monark med kluriga kommentarer och arkivmaterial.

Journalisten Karin af Klintbergs film om Carl XVI Gustaf är ett nyfiket och respektfullt porträtt av en skygg man som helst tiger.

Journalisten Karin af Klintbergs film om Carl XVI Gustaf är ett nyfiket och respektfullt porträtt av en skygg man som helst tiger.

Foto: Pia Letho/SF Studios

Recension2023-02-23 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Kungen

Visas på: Bio

Medverkande: Carl XVI Gustaf, Karin af Klintberg

Regi: Karin af Klintberg

Speltid: 98 min

Betyg: 3

Filmen inleds med en inblick i kunglig vardag på slottet. Stämningen är sagolik när kungen ska ha en hedersmottagning. Livgardet har historiska uniformer. Serveringspersonalen bär livré och vita handskar. Det är som att förflyttas till en värld som påminner om den i tv-serien "Downton Abbey".

Karin af Klintberg har kämpat med hovets pressavdelning i ett par år för att få porträttera Carl XVI Gustaf. Det framgår inte glasklart vad som fick den annars så intervjuovillige kungen att ändra sig och ge den räcka av intervjuer som har blivit filmens stomme. Kanske har han ryckts med i vågen efter det brittiska kungahusets mediehantering. Han säger dock att offentlighetens ljus kan vara "ruskigt".

Intervjuerna varvas med bilder och filmer från arkiven. Precis som i den kungliga dokumentären "Elizabeth" från i fjol visas bakom kulisserna-klipp med lite udda detaljer. Men det är ändå svårt att komma kungen in på livet. Kanske för att han har fostrats för rollen sedan späd ålder. Till skillnad från nämnda dokumentär om Storbritanniens i höstas avlidna drottning skildras här inte samtida politiska händelser runt det svenska kungahuset. Men väl de mer privata. Som att den lille kronprinsen blir faderlös vid nio månaders ålder och växer upp tillsammans med sina fyra systrar, sin mor prinsessan Sibylla och guvernanten Ingrid "Nenne" Björnberg – som alla hade varsitt rum i en slottsflygel.

Hur ensam den unge prinsen måste ha känt sig då han placerades på internatskola vid 13 års ålder kan vi bara spekulera om. Majestäten kämpar nämligen hårt med att behålla sin integritet i intervjuerna. I synnerhet när Karin af Klintberg närmar sig känsliga områden som kungens dyslexi, klubbskandalen 2010 och det faktum att en närstående måste dö för att ämbetet ska gå över till nästa i successionsordningen. Kungen svarar undvikande men artigt och mer än en gång känns intervjusituationen obekväm.

Att Sverige alls har ett kungahus där det symboliska ämbetet ärvs inom en familj är 2023 inte helt okontroversiellt. Karin af Klintberg tar sig an företeelsen med nyfikenhet och respekt. Men hade det inte varit för hennes egna personligt kluriga kommentarer och filmklippen ur diverse arkiv så hade den här filmen endast handlat om en skygg man i en otidsenlig bubbla.