"Den som såg potentialen i den gamla lok-karusellen som scen borde få något sorts pris."
MUSIKTEATER
Manus: Ingegerd Monthan baserad på Kerstin Ekmans romansvit
Musik: Marie Selander
Regi: Judith Hollander
På scenen: Annika Olsson, Michael Mårtensson, Marie Selander m fl.
Dessutom: Fem musiker och Fogelstadkören
Scen: Lokstallet, Katrineholm.
Det handlar alltså om Katrineholm och de pigor, daglönare och backstugusittare som sökte sig ett bättre liv när industrialiseringen tog fart i Fattig-Sverige.
De två första teaterförsöken fallerade, men skam den som ger sig. 2018 gick musikern och kompositören Marie Selanders drömprojekt äntligen till premiär – och blev stor publiksuccé. Förhoppningen var att "Kvinnorna och staden" skulle ges vartannat år med de gamla lokstallarna intill järnvägsrälsen i centrala Katrineholm som spelplats. Men sedan kom, ja, ni vet vad, och i två år låg allt vad kulturutövande som kräver folksamlingar för fäfot.
Fyra år har gått sedan urpremiären, men nu är det dags igen och det som verkligen slår en är att hur historien än vrider och vänder sig så tycks den alltid på något sätt upprepas när det gäller kvinnors villkor. Förra vändan kom i kölvattnet av #metoo-hösten 2017 och just nu är rätten till abort återigen i fokus.
För fattiga kvinnor i den unga staden fanns bara två alternativ: att riskera livet med osäkra metoder eller att lämna bort barnet efter födseln.
Annika Olsson spelar Tora, torparflickan som söker ett bättre liv i staden.
I berättelsens centrum finns torparflickan Tora som kommer till staden för att arbeta som serveringsbiträde. Hon får jobba stenhårt för sitt och sina barns uppehälle men lyckas så småningom starta en framgångsrik liten caférörelse. Alla hennes medsystrar har inte samma tur och energi, vi får följa flera av dem och deras öden under 1900-talets första hälft.
Den som såg potentialen i den gamla lok-karusellen som scen borde få något sorts pris. Miljön är fantastisk, scenografin enkel men effektiv, och kostymeringens blå-gröna färgskala skön att fästa blicken på. Lägg till det en livs levande orkester!
Att vara prisgiven till vädret, som teater utomhus är, har sina sidor. Efter första akten satte ett så ihärdigt regnande in att det var snudd på att akt två ställdes in. Med 20 minuters fördröjning kunde till sist hela härligheten ros i hamn.
Bara att hoppas på att regnet håller sig borta framöver. Med "Kvinnorna och staden" har Katrineholm fått en historieskrivning att vara stolt över och rädd om.
Levande musik är en av föreställningens många finesser.