Tonfisktartar, 159:-
Krogrecension
Autenticitet är ett av de mest kontroversiella begreppen inom matvärlden. Om en svensk kock på en fusion-restaurang serverar svindyr kinesisk mat tycker ingen att det är konstigt. Samtidigt förväntar sig de flesta att sådan mat ska vara svinbillig om den serveras i en kiosk av en invandrad mormor från Sichuan. Huruvida någonting är autentiskt eller inte borde egentligen inte vara lika viktigt som huruvida någonting smakar bra eller inte. Det tycker iallafall Krogpatrullen, och det var ett ständigt återkommande samtalsämne när vi nyligen besökte den italienska restaurangen Grappa – ett etablissemang som vid första anblick ser ut som en autentisk trattoria. Men under ytan döljer sig flera inslag i matsedeln och på vinlistan som man aldrig hade funnit i Italien.
Till förrätt beställer vi till exempel Grappas tonfisktartar (159:-) med ananas, avokado, chili, lime och sesamfrön. Rätten är en fullträff, en fräsch, vacker och generöst serverad aptitretare som passar förvånansvärt bra in bland de rödvitrandiga dukarna och spellistan med de gamla italienska hitsen.
Antipasti för en person, 127:-
Vi prövar även Grappas antipastitallrik (127:-), en givmild anrättning med en trevlig blandning av kallskuret, oliver och grönsaker. Men om vi tvingas välja (varför vi nu skulle göra det) vinner tonfisken.
Smaken vs autenticiteten. 1-0.
Mezzelune Caprese, 175:-
Till varmvrätt väljer vi att beställa som om vi vore fullfjädrade italienare och vinka in både pasta, kött och fisk. Grappas Mezzelune à la Caprese (175:-) är en rolig tolkning på den klassiska mozzarellasalladen och en medlem i Krogpatrullens solklara favorit under kvällen.
Dagens fångst (Seabream), 269:-
Dagens fångst är vid Krogpatrullens besök en grillad seabream med medelhavspotatissallad och salmorigliosås (269:-). Vi blir rörda över den perfektion till vilken fisken tillagats – köttet är saftigt och lossar lätt från de många benen – men önskar att salmorigliosåsen hade serverats vid sidan av då den precis balanserar på fel sida om för-salt-strecket.
Entrecote, 329:-
Allt som nu krävs för att Grappa ska knyta ihop den här välsmakande säcken är en perfekt köttbit. Här serverar man sin entrecote (329:-) med sparris, ungsrostade tomater, friterad potatis och en ingefära- och honungssås. Vi skär upp steken – perfekt medium rare – och konstaterar att kocken lyckats. Smaken och texturen är felfria. Tyvärr har det slarvats lite väl med tillbehören. Den friterade potatisen har svartnat, sparrisen känns träig och vi förnimmer varken ingefära eller honung i såsen.
Grappa har en gedigen vinlista, och till maten väljer vi en pigg och syrlig pinot grigio (99:-/glas) samt en len och fruktig Valpolicella (99:-/glas) – två toppenviner till facila priser som passar som hand i handske till den rustika maten.
Tartufo, 87:-
Det är sedan gammalt att matmagen och dessertmagen är två helt olika saker, så trots att vi egentligen inte orkar avrundar vi middagen med en chokladtartufo (87:-). Barnsligt gott och trevligt serverad med blandad frukt. Nu borde vi egentligen prova Grappas utbud av brännvinet som gett restaurangen sitt namn, men efter så många generösa portioner får vi inte i oss en droppe till. När vi betalar är vi glada över att ha upptäckt ett ställe på Eskilstunas bargata som trots allt ändå känns lite som lilla Italien. Sa vi förresten att servicen var fantastisk?