"Brustna vingar" handlar om hur framligsfientlighet är nära att förstöra den harmoniska tillvaron i världen Jupitor.
Teater
Brustna vingar
Manus och regi: Jenny Wistbacka
Regiassistent: Ida Svenningsson
Koreografi: Tilde Cederholm
Medverkande: Laura Baldyga, Ebba Edström Eriksson, Noelle Nylund, Emaz Hassan Navaz, Ida Svenningsson, Ludvig Hultenius med flera elever vid Eskilstuna kulturskola
Lokomotivet, Eskilstuna
Det är onsdag kväll i Lokomotivet i Eskilstuna. 80 elever i kulturskolan ska spela föreställningen "Brustna vingar". Ett fantasydrama skrivet av ungdomarnas teaterpedagog.
"Gääsp – varför ska jag bry mig?"
Så tänker förmodligen de flesta som inte har barn eller barnbarn i ensemblen. Men vi som har bänkat oss i arenan denna kväll ska få vara med om något riktigt stort.
Dramat "Brustna vingar", skrivet och regisserat av Jenny Wistbacka, utspelar sig världen i Jupitor som befolkas av olika väsen som länge har levt i hygglig sämja och harmoni. Det finns ett gemensamt språk och en legend om den goda Gargelon, vars regler Jupitors invånare lever efter. Ingen har sett Gargelon, men han har lämnat efter sig delar av sina brustna vingar hos alla olika grupper i Jupitor, för att invånarna ska komma ihåg att leva i fred, kärlek och harmoni.
Men med tiden har Gargelons bud fallit i glömska och under ytan bubblar motsättningarna mellan de olika varelserna. Sedan en grupp syndabockar har flytt till Jupitor på grund av att deras skog brunnit ner, är stämningen hätsk.
Rädsla och fördomar leder till en svår olycka som får Jupitors invånare att vilja bygga murar och slåss. De aggressiva brutala kaskelottbjörnarna ser sin chans att ta makten.
Under ett rådsmöte eskalerar allt och det blir riktig brutalt och våldsamt. ”Brustna vingar” är inte någon mesig föreställning.
Den unga maskälvan, Trixie (spelas av Laura Baldyga), har inte slutat tro på Gargelon. Tillsammans med den äldre maskälvan Gammo trotsar hon kaskelottbjörnarna och ger sig ut för att söka efter Gargelon i hopp om att det ska lösa Jupitors problem. Hon får ett dygn på sig.
Under Trixies resa får publiken stifta närmare bekantskap med de olika varelserna på Jupitor. De dramatiserade inslagen varvas med spektakulära dansnummer till samtida musik i koerografi av Tilde Cederholm.
I ett vädigt suggestivt nummer med specialskriven musik av Charlie Andersson Wistbacka får vi se hur det gick till när syndabockarnas skog brann ner.
Sammantaget blir det väldigt starkt. Det kan låta komplicerat, men berättelsen är lätt att förstå och ta till sig. Det farliga med fördomar, ryktesspridning och främlingshat blir tydligt för alla. Samtidigt är "Brustna vingar" både rolig och gripande.
Jenny Wistbackas "Brustna vingar" har framförts en gång tidigare. Då i sporthallen Katrineholm men 400 medverkande från kulturskolan och stora delar av stadens kulturliv, från stans symfoniorkester, körer och teateramatörer.
”Brustna vingar” handlar om främlingsfientlighet, rädslor, mod, människovärde och värdighet, och alla medverkande bidrar till att förmedla och gestalta detta så att det går rakt in i hjärtat", skrev jag då.
I dag är "Brustna vingar" dessvärre minst lika aktuell. Och storyn fungerar lika bra i det här, lite mindre storslagna sammanhanget.
Fortfarande nio år senare tycker jag att alla barn i Sverige borde få chansen att spela i eller se "Brustna vingar".