Mäktigt när Kjellvander avslutade sommaren i Skottvång

Konsert

Christian Kjellvander

Skottvångs gruva, Gnesta

Längd: 1 tim, 25 min

Antal låtar: 12

Han är flyhänt, Kjellvander, leker liksom fram sina låtar, får det att se improviserat ut. Han har en trogen publik på såna här ställen som Skottvång, dit exil-stockholmarna flyr om somrarna, till stugorna, till utmarkerna. Där smälter Kjellvanders musik in perfekt. 

Denna lördagskväll flyttade konserten dessutom inomhus, för kallt och ruskigt ute, menade Maria Bystedt, hårt slitande ägare av Skottvångs gruva. Och vilken tur för oss. Jag tror inte Kjellvanders show hade gjort sig lika bra utomhus, där hans förtätade och dramatiska musik riskerar att förångas. Nu fick publiken istället uppleva Kjellvander i sin maximala täthet, där rösten dånar fram, där hans Telecaster får ur sig ljud man knappt tror är möjliga.

Jag har sett Kjellvander spela med band för ett par år sen, det var en himlastormande upplevelse, en verklig ljudexplosion. Nu var han ensam – men ändå lät det som han hade ett helt band i ryggen. Ärligt talat vet jag inte hur karln gör alla gånger.

Han är lång och gänglig där han kliver upp på estraden, det är fullpackat med folk, utsålt sen början av sommaren, han är dessutom säsongens siste artist. Vinröd gubbcardigan, vit skjorta, knallröda strumpor. Han är urtypen av geniet som inte behöver klä upp sig för scenen. Eller också är det precis vad han gör.

Kvällens låtval är blandat. Förvånande många av låtarna är av äldre snitt, från 2007 års platta "I Saw Her From Here/I Saw Here From Her", medan tonvikten naturligtvis ligger på nyare nummer, som inledande "Baptist Lodge" från skilsmässoplattan "About Love and Loving Again" som kom förra året.

Kjellvander har en tendens att treva sig fram likt en jazzmusiker då han inleder och avslutar låtar, famlar, provar för att sen släppa fram all urkraft i ett dånande crescendo. Det är spännande. Som ofta är fallet med bra musiker så växer Kjellvanders låtar av att spelas live. "Faux Guernica" och "Process of Pyoneers" är typexempel på musikaliskt berättande i världsklass där hela ljudlandskap öppnar sig, stegras, med en oerhörd sångröst.

I nya låten "Trouble" påminner de virvlande underströmmarna av känslor om en Thåström redo att brisera. I varje låt vilar ett oväder som mullrar och tidvis bryter fram i ett fulländat dån. Man ställer sig faktiskt återigen frågan: Hur bär sig karln egentligen åt? Mäktigt är ordet.