En finkulturell pk-drottning som regerar i sociala medier och retar gallfeber på dem som inte gillar mångkultur. Det är en bild av Malena Ernman.
En annan är en hårt arbetande operasångerska som gjort massor för att avdramatisera klassisk musik och som skapat sig en tung position som opinionsbildare och välförtjänt fått hedersuppdraget att läsa Tennysons dikt "Nyårsklockan" på Skansen på nyårsafton 2015.
När jag själv tänker på Malena Ernman tänker jag på silver. Malena Ernman tycks vara gjord av silver rakt igenom. Glänsande, ädel och hållbar. Hennes hår är som silver, och hennes röst har också den färgen. Vad kan passa bättre än glänsande silver på en julkonsert? Inte mycket.
Och Malena Ernman har ju nu i sju års tid rest land och rike runt och fyllt konserthallar med publik med sin julturné "I decembertid". Med sig har hon strålande musiker. Mats Bergström, gitarr, Janne Bengtson, flöjt och Svenska stråkensemblen. Programmet utlovar klassiska julsånger, jazz, folkvisor och opera. Och Lasse Berghagen som gästartist.
Mina förväntningar är höga när jag på torsdagskvällen en vecka före julafton bänkar mig i ett fullsatt Lokomotivet.
Det börjar bra. Malena Ernman gör Per-Erik Moraeus "Koppången" och talar om att vi människor måste ta hand om varandra i dessa mörka tider.
– Det är vi som är ljuset! säger hon och gör en fin versjon av "Bethehems stjärna". Sedan är det Lasse Berghagen tur att komma in.
Mötet på scenen mellan två genuint trevliga, mänskliga och chosefria artister är på pappret klockrent. Men det blir lite flamsigt. Kanske är artisterna trötta efter en lång turné.
Ibland är det jätteroligt. Som när Lasse Berghagen kommer in som Lucia i ett tåg med ombytta könsroller och Malena Ernman utklädd till Fantomen. Ernman driver hejdlöst med sin egen roll som pk-drottning, och sjunger sedan "O helga natt" med Fantomendräkten på. Men trots att jag skrattar kan inte avbörda mig känslan av att de skojar bort julstämningen.
Ändå innehåller konserten musikaliska höjdpunkter. Stråkensemblen är fantastisk, och Mats Bergström gitarrspel stringent och känsligt, varje ton sitter exakt där den ska. Och nånstans i mitten av andra avdelningen hamnar skutan på rätt köl när Lasse Berghagen sjunger sin vackra "Pinocchio" och drar igång allsång i "Sträck ut din hand". Malena Ernman sjunger "Pie Jesu" och läser sedan Tennysons dikt, för att "öva på oss". Det är fint att hon efter deklamationen sjunger Abbas "Happy New Year.
Sedan avrundar hon konserten med ännu ett ironiskt inslag – ett potpurri med musiken ur "Kalle Ankas jul".
Det blir en konstig konsertupplevelse när den folklige Berghagen tillåter sig att bli pretentiös och den hyllade operasångerskan och förkämpen för humanism, Malena Ernman kämpar hårt för att framstå som folklig.