Fransk löksoppa, 69:-
Krogrecension
På Akropolis erbjuds allt från sallader till soppor, omeletter, pasta- och fiskrätter, souvlaki, grillrätter och pizzor. Att helt sonika kalla det för en grekisk restaurang vore alltså ett misstag, för här finns rätter från alla möjliga hörn av världen. Krogpatrullen bestämmer sig således för att åka på en liten världsomsegling, och till förrätt prova kökets panerade bläckfiskringar (79:-) franska löksoppa (69:-) och toast California (109:-).
Trots att den sistnämnda helt saknar antydan till gratinering är det en njutbar upplevelse att värma sig med Akropolis tolkning av den franska klassikern. Även bläckfiskringarna är mycket goda, spröda och krispiga, och teleporterar direkt flera medlemmar i Krogpatrullen till sina barndomars medelhavsresor med familjen. Värre är det med den kaliforniska toasten. Trots att den fint skurna laxen smakar smaskens faller rätten på det oacceptabelt brända brödet och den minimala mängden rom. Men att blicka ut över torget, smuttandes på det grekiska ölet Mythos (79:- /flaska), är ändå ett angenämt sätt att inleda middagen.
Calamares, 79:-
Toast California, 109:-
Tyvärr ska de kulinariska vindarna inte vända med varmrätterna.
I vår besiktning av det stora antalet varmrätter sticker två element ut som speciella: Ackes oxfilé med hemlagad bearnaise-, kantarell och rödvinssås (319:-), som i kursiv text beskrivs som "en rätt som varmt rekommenderas av köksmästaren" – eh, ja tack? – samt de tre spännande rätterna under undermenyn "Husets special", från vilka vi väljer att testa husets Mixgrill (279:-).
När priset på en varmrätt överskrider 300 kronor förväntar sig Krogpatrullen mer än vad som presenteras på den av köksmästaren varmt rekommenderade kötträtten.
Men låt oss börja med det positiva:
Den grillade tomaten är en positiv detalj, perfekt tillagad och mer än bara en garnering. Oxfilén är mycket mör, och smaken av dragon samt stinget från vinägern i bearnaisesåsen gifter sig perfekt med den mycket milda styckdetaljen. Men att man totalt dränker köttet i denna sås – som dessutom blandas med ett hav av smaklös rödvinssås och stabbig kantarellgegga – förstår vi oss inte på.
Ackes oxfilé, 319:-
Den tillbehörande potatisgratängen ser ut att hastigt ha slevats upp ur en kastrull och är på så sin höjd acceptabel i smaken, trots att all antydan (likt löksoppan) till gratinering uteblivit. Att köksmästaren varmt rekommenderar denna rätt är helt enkelt ett mysterium.
Gällande grillmixen är det något bättre.
Både kycklingspett, nöt- och fläskkött är saftigt och fint. Att stilla avnjuta dem tillsammans med en klick av tzatzikin, det hembakade brödet och det grekiska ölet utgör definitivt höjdpunkten på en annars svag kulinarisk afton.
Mixgrill, 279:-
Även dessertlistan är på Akropolis mycket lång, men när vi ber om att få beställa efterrätt meddelar serveringspersonalen tyvärr att köket redan har stängt. Vid det här laget är vi de enda gästerna kvar i matsalen, och vi hajar vinken – det är dags att gå hem. Men tillsammans med notan får vi varsin chokladpralin av servitrisen, som upplevt vår besvikelse och gjort sitt bästa för att ändå sätta lite guldkant på vår regniga höstkväll. En fin gest i ett hårt kroglandskap där omtanke är en sällsynt dygd, men tyvärr inte tillräckligt för att vi kommer återvända till Akropolis för att äta middag den närmsta tiden.